Göteborgsposten – 25 juni 1866, sida 1

sorsonlig, förtröstansfull med afseende på framtiden. Rikssalens läktare voro såsom vanligt öfverfsyllda af åskådare. Hela den kungliga familjen, utom prinsessan Eugenie, var tillstädes; till och med de tre små hertigarne, som ingalunda hade minst roligt af att se de många ståtligt utstyrda gubbarne, härolderna, pagerna och drabanterna. Det var ett högtidligt ögonblick, och en djup tystnad rådde i den stora salen, då samtlige stånds talmän, hvar efter annan stego upp på tronen för att i konungens händer ötverlemna den af ständerna antaga nya riksdagsordningen. Konungen, som icke bevistat gudstjensten i Storkyrkan, uppläste med hög och klar stämma trontalet. Med en vacker betoning, med värma och välvilja uttalade konungen orden: vofterverlden skall i troget minne förvara, huru I med högsinnt uppoffring hafven satt fosterlandets kraf öfver alla andra afseenden. Talmännens helsningstal voro alla väl skrisna och framfördes väl, bondetalmannens i begge afseenden måhända bäst. Det var utan tvitvel det srimodigaste. Med synbar rörelse tryckte konungen deras händer, sedan den ofsiciella handkyssningen blifvit verkställd. Erkebiskopens tal inför tronen skilde sig från de tal som han tillförne vid dessa tillfällen hållit, deri att han i konungens ynnest och bevågenhet inneslöt Sveriges kyrka och Sveriges presterskap:. De stånden emellan vexlade afskedstalen andades odelad vänskap och förtroende. De voro hjertligare än ofta tillförne och i alla talen uttrycktes högaktning och tacksamhet för de stora uppoffringar som hvardera ståndet gjort för det allmänna bästa. Redan i dag har ett stort antal ledamöter af de gamla riksstånden afrest. Om ett par dagar skola alla de, som ej här äro bosatta, hafva försvunnit, och redan 1 nästa vecka skall rifningen börja af taklaget på f. d. rikets ständers hus, för att med stora ansträngningar under loppet af sex månader kunna apteras till lokal för den då sammanträdande riksdagen. Och härmed afslutar jag mitt triksdags