Göteborgsposten – 25 juni 1866, sida 1

och klagade öfver att han blifvit nedrigt bestulen och ville göra allt möjligt för att få tillbaka hvad han förlorat. — Polisbetjerferna skulle visitera rummet. — I så fall, sade Peg,i det hon tillstängde dörren bakom sig och ställde sig upp emot densamma med handen på låset, har jag ingeniga än att jag icke vill tala å sig att t ting annat att si denna förnärmelse. Ingen må unders triida in i detta rum. Härpå ville en af polisbetjenterna, ätlydande en vink af Giles Humphrey, försöka afliigsna hennes hand fran dörrlaset, da jag trädde fram och höll honom tillbaka. — Denna dame är min gäst, sade jag, och jag kan ej tillåta att hennes hemliga gömmor ransakas utan hennes samtycke. Här måste ett missförstand ega rum, och under det vi försöka att få ljus i denna sak är det biist att ni gu ner och få något att dricka. De stackars polisbetjenterna, som uppenbarligen ej tyckte mycket om deras åliggande, behöfde ej någon ny uppmaning, utan försvunno genast, medan jag tog Giles Humphreys arm under min och förde honom in i mitt eget rum. — Jag vill säga er en sak, sade jag, gör ej mer buller af denna affär, så vill jag betala er de tiotusen pund ni mistat i mitt hus.