Göteborgsposten – 25 juni 1866, sida 1

I IV. Vi samtalade en stund och gingo derpaå ; jemnt och nätt för sent för att förekomma en pinsam scen. Två polisbetjenter voro komna, och Giles Humphrey hade genast fört dem upp till Peg 0Ålrughinessys kammardörr. Det var förvånande huru många menniskor tillfälvis voro på trappan och i gångarne då denlilla händelse passerade. Dörren till rummet hade just på en grof uppfordran blifvit öppnad då Tracey och jag nådde stället, och Peg stod i dörröppningen sittande sig till mytvärn med sin låuga gestalt rätt upp i höjden, gnistrande ögon och tva brinnande röda fläckar på sina kinder. — Hvad önsken J? sporde hon polisbetjenterna som stodo ödmjuka framför henne och sågo ut som om de skämdes. — Förlåt, miss, sade den ene, vi ha fatt. befallning att genomsöka detta rum, och vi måste göra vår pligt. Tillåter ni detta? sade Peg och vände sig stolt emot Giles Humphrey som brummade