Göteborgsposten – 23 juni 1866, sida 1

Niir Clio, historiens omutliga gudinna på sina taflor upptecknar vår tids historia, d: skall hon säkerligen icke underlåta att föl det år som nu är i det närmaste halflidet sitt: ett betydelsefullt s. Och betydelsetullt ha år 1866 i sanning varit och detta icke mins för vårt kära fädernesland! I förgår smattrade trumpeterna, dånade pukorna för sista gånger på vår hutvudstads gator och torg för vå gamla ståndsrepresentation. Le spectacle est sini aktörerna försvinna mellan kulisserna, ridår går ned, publiken sjunger folksången och gu sedan ut i den ljumma sommarnatten för at se gryningen al en ny dag skimra fram vid der rosenfärgade horisonten. På vår hufvudstadvackraste torg, som eger allting vackert uton namnet (13 är som bekant ett olyckligt tal reser sig ett palats, inneslutande inom sig de dyrbara skatterna af nordisk industri och ar betsflit! Det var detta år förbehållet att kunn: framvisa den sista riksdagen och den första mera omfattande nordiska industriutställningen. Det är en händelse, som nästan ser ut som en tanke. Men Clio är icke blott historiens, hon är äfven hjelvediktens gudinna: färdig står hon med griffeln höjd att rista i kopparn in? alla de hjeltedater, som utan tvilvel skola utmärka det brödrakrig, hvilket innan kort kanske skall upptända hela Europa. Måtte gudinnan icke få någon anledning act inregistrera ätven Sveriges namn i rullorna, måtte vårt land ännu i många år ostördt så egna sig åt fredliga värl, få i lugn och ro utveckla sig på upplysningens och industriens bana. Lät dem, som, sastän bröder, icke kunna sämjas, som törsta efter hvarandras blod, uppelda slägthatet med verser sådana som denna, al en ung tysk krigsskald nyligen utsända: Die Feinde schicken wir nach Haus Bedeckt mit Blut und Schrammen, Und kommi die Hölle selbst zum Str Wir lachen ihre Flammen — — .1 auss Prosit! Ja, i sanning lyckliga vi om vi undslippa ett krigs fasor och elände! Tycker måhända någon att denna önskan klingar min: dre ehUroiskt:, nåväl, då säga vi med Fredman: ÅIlvad angå oss Polens affärer? Nej, Clio, måtte du beskedligt få åtnöja dig med att om oss i dina annaler anteckna oroligheter sådana som t. ex. att en viss farma ceut-kujonerare i den goda staden Westervik på ott slående Sätt bevisat falskheten al den gamla satsen vatt apotekare äro inga karlar, i det han kört både ordföranden och v. ordtöranden i stadsfullmäktige på porten, slasit sig ner i ordförandestolen och till yttermera visso helt ogeneradt bekräftat sinfusurpation med ett klubbslag, så hårdt, att det höres ända till gudstörnekarne i Wimmerby. Må hon anteckna, om hon har lust, att Kong eltsboarne äro sinnade att icke längre kyssa let ris, som deras borgmästare och råd en 8 ng tid bortåt säges ha svängt omkring öroten på dem, att Skanör håller på att dö af fund dortöre att brandvakteraa i Falsterbo ått blanka knappar med stadens vapen i, stället för de gamla af horn, att Ystad oclI lalmö hålla på att rilfva ut ögonen på hvar t ndra, att lektor B. och magister II. sortfa-! inde bryta sina lansar emot hvarandra, sast-! n rännarebanan denna gång icke är Min4