Göteborgsposten – 22 juni 1866, sida 2

Från schlesiskt-böhniska gränsen skritves för öfrigt, att Benedeks hotande ställning vid Olmätz. i det han på den ena sidan stödjer sig mot Königgrätz och Josephstadt och på den andra till Krakaus fästningsverk, injagat sådan förskräckelse hos preus, rne, att de till sin hufvudstyrka samlat alla disponibla trupper, så att i hela Glatz icke utom fäst ningsverken finnes ett spår af militär. Sjeltva beslutet att i alla händelser hålla Berlin oåtkomligt betäckt har måst ötvergitvas. Från Posen skrifves, att till denna Prenssens starkaste fästning från Schlesien sändts alla möjliga kassor, emedan man anser att de der skola vara i fullkomlig säkerhet tillochmed för pandurer och kroater, för hvilka nordtyskarne sedan gamla tider ha en djup respekt. — Polackarne i provinsen Posen hålla sig neutrala, hvaremot tyskarne lära ansluta sig till regeringen. Berättelserna från konungariket Sachsen äro fortfarande förvirrade och hvarandra motsägande, och de utländska tidningarne synas icke heller ha blifvit klokare än vi på de underrättelser derifrån som smugit sig igenom eller kanske ofta uppdiktats i Preussen. Från Prag berättas deremot, att konungen af Sachsen väntades dit och att den sachsiska hären skulle förena sig med den österrikiska inom Böhmen. Konungens resa till Prag bekräftas äfven af underrättelser från sjelfva Sachsen, liksom det derifrån heter att den sachsiska statskassan tillika med konungaparets dyrbarheter redan för några dagar sedan afförts till Böhmen. I Ischl skulle konungen sedermera sammanträsla med österrikiske kejsaren. I Berliner Börsenzeitung heter det under d. 18 dennes: Man väntar här allmänt en sammanstötning mellan de vid Wetylar koncentrerade preussiska trupperna och den baierska och hessen-darmstadtska styrkan, som är på march mot Giessen (beläget i IlessenDarmstadt blott tre mil från den preussiska enklaven Wetzlar). Förmodligen är detta antagande ogrundadt, då det förutsatte att den baiersk-hessiska hären i stället för att invänta de andra mellanstaternas kontingenter skulle vid Wetzlar ryckt sjeltständigt fram mot preussiska hären, hans styrka härstädes uppskattas till 25,000 man. Från Hessen-Kassel berättas, att sedan landsherrn d. 16 d:s atrest derifrån, medtagande silfver och andra värdesaker, skulle oroligheter uppstått. I Berlin påstod man att kurfursten abdikerat, hvarefter Hessen naturligtvis skulle obetingadt gifva efter för Preussen. Tronfsöljaren, prins Fredrik at Hessen (en svåger till danske kuagen), som för några dagar sedan befann sig i Berlin och då hade konferenser med såväl kungen som Bismarck, skulle, hette det, ha dragit i betänkande att öfvertaga regentskapet. Den preussiske generalen Beyer var den som inryckt i Hessen. Regeringsrådet Duncker nade från Preussen anländt såsom civilkommissarie. — Till preussisk civilkommissarie i Sachsen har landsrådet v. Wurinb blifvit utsedd. Från IlIannover berättas, att den förre preussiske gesandten derstädes, prins v. Ysenburg, stannat qvar derstädes som privatman för att lemna skydd och bistånd åt drottningen, hvilka konungen vid sin afresa till armåöen i en högtidlig proklamation ötverlemnade i sin trogna hufvudstads vård. — At ministeren har ingen begärt sitt entledigande, utan flit lanuganman Onne