Göteborgsposten – 22 juni 1866, sida 2

Det rum jag valt at mig Sjelf, sedan jag ötverlätit det jag förut bebodde at min onkel, sick ut till den korridor vid hvars ända Giles Humphreys rum lag. Allt var högtidlig tystnad då jag öppnade dörren; formen af hvart och ett fönster aftecknades tydligt af manskenet på golfvet med långa skuggor emellan. Jag sag uppat korridoren och derefter nedåt densamma tidigt nog för att upptäcka en qvinnoxestalt, insvept från hufvud till fötter i en vid kappa af mörkt tyg. Denna gestalt passerade. hastigt ett af de manbelysta ställena in i skugsan, och derpa ur skuggan in i en annan mänbelyst fläck. Nagra få hastiga steg förde mig till det ställe som hon ett ögonblick förut passerat; men hon hade vikit om hörnet in på den andra gången som ledde till trappan. Jag följde efter, men gestalten var försvunnen, och enlast ett mycket svagt ljud af en dörr som sakta stängdes nådde mitt öra. Jag vände tillba