Göteborgsposten – 21 juni 1866, sida 2

Och likväl var Peg i flere dagar Giiles Humphreys högra hand. Jag blef aftärdad med en rodnad och ett hi knarrige gamle millionären egnades den ömmaste uppmärksamhet. IIOn bragte honom hans ute, hon skar upp hans tidskrifter at honom, hon läste för honom och stiällde hans pall fram för honom. Jag tror tillochmed att hon broderade en näsduk eller något sådant at honom, medan hon satt vid hans sida med sin hvita vackra kind vänd mot honom. IIon var föremål för hela salongens afund. Om min penna oj hade försvurit känslosamhet, kunde jag becrifva för dig huru jag stundom suckade öfver tt omständigheterna gjort min Peg till en förstigt ord, medan at den tviflad qvinna, redo att gifta sig med en mumie att undgå fattigdom och huru jag andra gonblick föraktade henne som en hjertlös varelse som ej var värd mitt medlidande. Men jag kan omtala för dig huru de i hela huset 8 ade i salen, hvikade vid brasan i sängkamrarne, hviskade i gangarne, hviskade tillochmed då det var vackert väder, i parken och langt ute i skogen — Peg 0 Shanghnessy försöker att fånga millionären. Och min Gud! hvem kunde 5 att Lucretia Fitzgibbon ej var öm, ja tillochmed systerlig emot den blygsamma, öfvergifna tlickan, som var en främling bland främlingar? hviskade om henne — hvis