Göteborgsposten – 21 juni 1866, sida 1

färger. IIvarenda linie i hans ansigte uttryckte svag helsa och missnöje, och hans ögon voro med ängslig ömhet fästade på skrinet. IIUshallerskan stod nere i stugan och vred sina händer, emedan det ej var nagot rum i ordning till herros onkel. Deraf blef det mig klart, hvem min gäst var: Giles Humphrey, min sars ende bror, hvilken sasom yngling farit till Indien och som sedan ej latit höra al sig. Jag skyndade mig förbi de uttröttade hi starne upp på trappan och presenterade mig för min främmande slägting. I detta ögonblick bevärdigade han mig ej med en tanke och svarade blott på mina välkomstord med att anmoda mig om att visa honom viigen till det siäkraste rummet i mitt hus, så att de som buro skrinet fir nedlägga sin börda der. Jag förde honom till mitt eget rum. Det var ett stort rum vid ändan af en lang korridor, till hvilken dörrarne från andra rum gingo ut. Man kom dit in genom att stiga upp för tre breda trappsteg, och innanför var ott stort toilettrum. bu minns dem kanske e Tom, ty dessa rum brukas ej nu. Min onke penninges skrin blef buret bort i den atlägsnaste yran af toilettrummet, och Giles Humphrey började sjelt att undersöka tjockleken af fönSterluckorna och jernstängerna som fasthöll dem,