Göteborgsposten – 20 juni 1866, sida 2

Emellertid tyckes man i fråga om mobiliseringen i de smärre tyska staterna icke vara synnerligen entusiastisk. I Hannover hade visserligen deputeraden Bennigsen återtagit sitt förslag mot mobiliseringen, men först ester att ha skarpt kritiserat regeringen, hvarefter ständerförsamlingen med anledning af de politiska förhållandena på obestämd tid ajournerade sig. — I Kassel var man i ständerförsamlingen högst uppretad mot regeringen och beslöt efter tre timmars debatt med Sstor pluralitet att uppfordra regeringen återvända till neutraliteten, hvarförutan man skulle afslå penningar för mobiliseringen så länge I som det icke vore bevisadt, att de skulle an; vändas i landets intresse. Detta hindrade dock ej kurfursten att afslå Preussens ultiI matum, ett steg, som äfven gillats af trontölsjaren, prins Fredrik af Hessen. Det ofvannämnda ultimatum, hvilket Preussen tillsändt Sachsen, Hannover, Kurhessen soch Nassan, erbjöd ett fredsförbund under följande vilkor: 1) Regeringarne sätta sina trupper på fredstot såsom de voro före d. 1 sistl. Mars; 2) bifalla inkallandet af ett allmänt tyskt parlament och utskrifva palen dertill samtidigt med Preussen; 3) Preussen garanterar kontrahenterna deras områden och deras suveränitetsrätt enligt reformförslagen at d. 10 Juni. Vid det afslag som Sachsen gaf på detta ultimatum anförde v. Beust som skäl emot första punkten det legala förbundsbeslutet om mobiliseringen. — Beträffande parlamentsvalet svarade han att enskilda regeringar ej kunde företaga ett sådant. Korungen af Sachsen bekrättade motiveringen i sin egenskap af törbundslurste. — Dresdener Journal-oflentliggjorde dagen derpå den preussiska depeschen äfvensom svaret jemte en proklamation af konungen till sina trogna sachsare. Aftonen förut hade preussiske gesandten redan förklarat krig och på natten inryckte preussarne vid Streckla. Konungen och v. Beust afreste genast till armåen. Med anledning af de senaste tilldragelserna har preussiska regeringen, enligt Berliner Staatsazeiger, till utländska horven afsändt en förklaring öfver sina senaste åtgärder. Det heter deri, att sedan förbundet genom beslutet af d. 14 Juni upprifvits och Preussen sjelft hotats med krig, måste det för sin sjelsuppehällelse försäkra sig mot sina grannstater. Prenssen erbjöd derföre d. 15 d:s Sachsen, Hannover och Kurhessen ett förbund. bå dess geografiska läge ej tillät det att i krig med en annan makt tåla öppen eller förtäckt fiendskap, har Preussen örverskridit sina gränser åt alla tre hållen för attförhindra det man afskure dess trupper i ryggen, medan det sjelft försvarade sig mot Österrike. — Dessutom har Preussen åt sina sändebud hos de makter, som undertecknat Wienerfördraget af 1815, uppdragit att konstatera, det ett brott skett mot förbundsakten och art. 53—64 i slutakten af det europeiska fördraget. Från Österrike skrifves i Neue freie Presse, att prins Carl af Baiern är bestämd till förbundshärens anförare. — En fransk cirkulärdepesch till tolkning af det kejserliga bretvet till Drouyn de Lhuys har anländt till den franska gesandten i Wien. En schweitzisk öfverste Edmund Favre i Genf har nyligen utgifvit en bok öfver Österrike och dess militärinrättningar. Bland annat skildrar författaren i densamma de ovanliga svårigheter, som en arm6, hvilken från landet söder om Po intränger i Venetien, har att bekämpa. Från Spanien berättas, att marinministern d. 15 d:s i senaten förklarat att expeditionen till Stilla Hafvet vro afslutad. Den från Förenta Staterna igår omnämnda proklamationen af presidenten Johnson mot fenierna åtföljdes af tenieranförarne Sweeneyes och Roberbs häktande, hvarförutom seniska vapen och krigsförnödenheter togos i beslag. De senier, som intagit fort Erie på Kanadensiska området, ha utrymt detsamma ch 400 af dem tillfångatogos at unionstrupver. Gränsen mot Kanada är bevakad. — kättegången mot Jeffersson Davis är uppkjuten till Oktober månad. — TPolerammar