Göteborgsposten – 20 juni 1866, sida 2

De telegrasiska underrättelser, som del nå oss och dels förefinnas i danska och bam burgertidningarne, måste tillsvidare utgöra de hufvudsakliga ledningen för bedömandet a krigets gång. Det bör likväl härvid anmär kas, att de telegrammer, som passerat preus siska eller af preussarne disponerade telegraf linier, icke kunna väntas återgifva händelser na sådana som de verkligen äro, enär hel visst blott de, som äro med Preussens förde lar öfverensstämmande, blifva befordrade. Så som ett af våra telegrammer i gårdagens num mer uppgifver, ha tidningsutgitvarne i Ham burg blifvit uppmanade till försigtighet: och att denna dygd är rent af nödtvisgen pi de preussiska telegrafstationerna, kan man tag: för algjordt. För så vidt man får tro en lös uppgitt, bekräftas detta äfven af ett rykte enligt hvilket en resande, som i Söndags anlände från Stettin till Köpenhamn, haft at berätta, det man i förstnämnde stad allmänt talat om en drabbning, som skulle egt rum i Schlesien emellan österrikare och preussare och att striden skulle varat hela dagen. Detta rykte har dock ej på något annat sätt banat sig väg, såvida man ej dit skulle räkna en i Wien utspridd berättelse om att en träffning emellan österrikare och preussare redan d. 15 egt rum vid Ratibor i sydliga Schlesien. Ryktet torde emellertid åtminstone ega den grund, att österrikarne äro i framryckande åt detta håll. Då det nu synes antagligt, att de första sammandrabbningarne mellan de fientliga armåerna skola ske i Sachsen torde det icke vara utan intresse att i några få rader rekapitulera Elbedalens geografiska och strategiska förhållanden. Såsom bekant utgör denna dal, geografiskt taladt, den centrala delningslinien för Tyskland. Den är likväl delad i tvenne: den genom hvilken den öfre Elbe flyter utgör en platå, omgifven af berg, konungariket Böhmen, den nedre Elbedalen omfattar Sachsen och Preussens mellersta provinser. Öfre bassinen är i allmänhet dåligt odlad och har få inre ressurser. Den eger likväl otantliga skogar, betydliga jerngrufvor Joch uppföder ett stort antal hästar, något, som är af vigt i krig. Dess vägar äro få, bergiga och dåliga, men landet är lätt att törsvara, ty dess skogar, berg och floder resa ölverallt hinder emot en invasionsarmå. Den nedre flodbassinen är å andra sidan ett land af slätter, träsk och små sjöar. Utan att vara mycket bördigt, är det tätt befolkadt och väl odladt samt betäckt af en mängd vägar. Elben passerar ned i detsamma genom ett trångt pass emellan Norra Böhmens berg och går igenom dess hela längd, passerande förbi fästningen Königstein, Dresden och den befästade staden Wittenberg. Floden utgör, jemte fästningarne Torgau och Magdeburg, en stark försvarslinie mot en fiende, som avancerar från vester, hvilken linien dock lätt kan tagas af en fiende, som kommer från Böhmen. Fyra jernbanslinier — och det är dessa, som i moderna krig spelat och skola komma att spela en stor roll — gå från Wien tilll Osterrikes norra gränser, och lika många från Berlin till Preussens södra gräns. Alla dessa jernbanor mötas mer eller mindre direkt il Sachsen, hvarföre detta land måste vara en förträfflig central position och lemna stora fördelar åt den armå, af hvilken det först ockuperas. Vi veta, att preussarne i detta afseende redan hållit sig framme; men i alla fall hatva österrikarne fördelar af sin starka position i Böhmen, från hvilken de när som helst kunna störta ned öfver Sachsen. Måhända finner man bäri förklaringen till att österrikarne låtit preussarne framtränga så långt in i det i strategiskt hänseende så vigtiga Sachsen som till Dresden. Kanske är! det deras afsigt att, förlitande sig på svårigheten för preussarne att företaga något anfall! på Böhmen kasta in sin hufvudstyrka i Schlesien och krossa den der stående preussiska styrkan innan någon annan armåafdelning hin ner komma den till hjelp. Vi påpekade igår, att om man blott betraktar saken ur strategisk synpunkt — ty nes inmarsch i sina mindre grannars länder lika litet vinnas här som i danska kriget — någon militärisk gloire kan genom preussarär den beslutsamhet hvarmed preussarne satte sig i besittning af specielt Hannover, ifrån deras synpunkt sedt, mycket lofvärd. 0. man icke tår tillägga Österrike den plan vi straxt ovanför antydt, kan man ej tro annat än att det af denna Preussens snabbhet blifvit taget par surprise. Huru som helst förefaller det som en parodi att höra preussiska regeringen tala om Tysklands nationela utveckling i de proklamationer den utfärdar till befolkningarne i de länder den låter besätta. Det bör dock vara klart för hvar och en, huru mycket granna deklamationer än må inverka, att det här ej är fråga om ett Tyskland i och för sig utan 8 1