Göteborgsposten – 19 juni 1866, sida 1

drägt vid ett middagsbord! Just en vacker figur! sade hon. En mycket vacker figur! tänkte jag, och Gorman, han hade utan strid gifvit sig som hennes slaf. Hvad talte hon om, då hon sålunda förtrollade min vän Tracey? Utan tvifvel uppfriskade hon hans hågkomster af alla hans gamla bekanta; ty hon kände alla i allmänhet och hvar och en isynnerhet, denna förtrollande enka, och var mycket meddelsam både om andras angelägenheter och sina egna. Hennes slägtingar bodde nagonstädes langt borta (kanske vid antipoderna), men hon, som var sin egen herre, hade för omvexling valt denna vackra trakt. Hon hade bott här ett är, hon var medelpunkten för sällskapslitvet i orten, hon var tillbedd af alla som kände henne. Hon älskade lustbarheter och ansåg att grannar på landet borde sluta sig tillsammans, isynnerhet under jultiden. Det var hvad jag kunde uppfånga af hennes konversation. — Odradykerne, Desvionderne, Burkerne. oSullivaneerne? JO hon kände dem allaoShanghnessy? Oh (med en axelryckning) mr Tracey hade helt säkert hört något om den stackars Sir Pierce? Nej, mr Tracey hade icke hört något. — Ah, han ruinerade sig, och så blef han litet förryckt. Han har nu i några år icke