Göteborgsposten – 18 juni 1866, sida 1

Före drottningen ankommo enkedrottningen, införd af prins OScar, hertiginnorna al Östergötland och Dalarne, prinsessan Lovisa, hertigen al Dalarne och de små furstarne. De togo alla plats på galleriet i rotundan. Drottningens apparition bar hela 3geln af hennes älskvärda väsende. Man läste i de vänliga anletsdragen, att denna fest beredde henne stor glädje. Prins Oscars vackra tal till drottningen framfördes mästerligt. Det hördes väl. Drottningens korta, men hjertliga svar uttalades med klar och tydlig röst. Såväl hymnen som jubelkören voro at prins Oscar. Musiken af Franz Berwald, som sjelf anförde orkestern med vanlig kraft och säkerhet. Den senare hade ock komponerat sostmarschen. Såväl denna som sången tog sig herrligt ut. Sångarnes antal uppgick till ötver 600. Instrumental-musiken utfördes af gardes-, artilleri-och dragon-regementenas musikkärer. Vakten utanför palatset utfördes endast af Stockholms skarpskyttebataljoner. Invigningsfesten var kort, men anslående. Efter några dagars regnväder, sken solen upp i går afton, natten var klar, men kall, och hela dagen tills klockan blef 6 hade vi att fröjda oss åt värma och solsken. Redan aftonen förut voro alla för i dag gällande biljetter utsålda. Scadsbuden hade dervid uppträdt som spekulanter, men åtnöjde sig i allmänhet med en riksdalers förtjenst. Inom Industripalatset förmärktes ingen trängsel. — Styrelsen hade vidtagit den kloka åtgärden att ej sälja ett större antal biljetter, än att alla hade godt utrymme. Gallerierna i rotundan vid sidorna om den för drottningen uppresta estraden, voro upplåtna åt hosdamerna, corps diplomatique och ett stort antal damer i rika toaletter. Af de snart försvinnande riket ständer voro ganska så tillstädes. Af presteståndet såg jag blott några ledamöter. Mun hade nemligen i alla stånden blifvit högeligen knufsad ötver den förväntade men uteblifna, gratisinbjudningen. Man såg deri en alsiguig missaktning — och man satte sig i sinnet att uteblifva. Jag tillägger, att inga utom styrelsen och lokal-komiteernas deputerade vore inbjudna. Prins Oscar hade sjelt låtit tillställa Stockholms stadsfullmäktige biljetter: det var en enskild uppmärksamhet af honom. Styrelsen hade nemligen utgått från den ganska riktiga principen, att då ej alla honoratiores och embetsverkschefer m. fl. kunde inbjudas — i hvilket fall 5 å 600 biljetter skolat utdelas — borde inga inbjudas.