Göteborgsposten – 16 juni 1866, sida 1

allt detta, bör ni någorlunda kunna förstå hvad vår hurtige kapt. Höglund häromdagen måste ha ännt invid den förolyckade Libecker-ångaren atharina Margaretha, då han, just som man ällyckats att så allting klart för bogseringen, såg det visserligen ramponerade, men ännu rätt dyrbara, fartyget gå till botten, till på köpet nära att draga Göteborg och dess raske kapten med sig. Dock Hvad lyckan bröt kan hon försona, Ty hoppet bär en konungs krona! Bättre lycka nästa gang, kapten Höglund lille! Nya Teatern stänger snart åter sina portar etter det utmärkta Åhman-Pousetteska sällskapet. Det är med stor saknad, derom äro vi ötvertygade, som vår publik skiljes från dessa talangfulla och synnerligt väl samspelta artister. Om sejouren för direktörerna i pekuniärt hänseende icke till fullo motsvarat de förhoppningar, som kunnat anses välberättigade, då man besinnar att den föregicks at en halfårig tysk operasejour, torde orsaken dertill ytterst vara att söka i det oemotståndliga behag som Våren, årets herrligaste period, alltid eger för ung och gammal. I ÅJungfrun af Orleans, som tvenne gånger gifvits, har fru Charlotte Raa som Johanna gisvit ett nytt och storartadt prot på inspiration och dramatisk utveckling, och tillika på ett berömvärdt sätt understödts af sina medspelande, åtminstone de allra flesta. Med ett ord, vi tro oss, utan att behöfva anses som falska profeter?, kunna förutspå, att vår publik icke kommer att försumma de tvenne sista tillfäl len, som ännu återstå att få njuta af detta sällskaps prestationer, tillfällen, hvilka tyvärr sedermera icke på länge återkomma. Morgondagens spektakel erbjuder ett särdeles lockande program och om Tisdag gifves den här förut bekanta och högt uppskattade karaktersoch sedemålningen Giboyers Son. Skarpskytte-musikkåren lärer om Måndag komma att å Lorensberg gitva en konsert efter samma program som den sista, med skäl så omtyckta, på samma ställe gifna. Dessa små konserter ha vetat att göra sig så omtyckta af allmänheten, att det nästan skulle kunna anses för ett dåligt skåmt att vidare söka plädera tör den ifrågavarande. En anmärkning i förbigående! Vi tillråda konsertgifvarne, att låta väl bevaka den del af trädgården, som vetter åt landsvägen, bakom stora paviljongen. För ej längesedan, vid en dylik konsert — det ha vi från de älskvärdaste läppar hört berättas! — varsnades neml. 3:ne bättre klädda herrar, som till på köpet kommo åkande till stället, helt oblygt genom häcken krypa in i trådgården, utan att genera sig för att presentera i närheten varande damer sin, kanske dock på det hela taget fördelaktigaste sida och utan medömkan med sina Söndagseftermiddags kläder?, för hvilka de förmodligon ännu häfta i skuld hos skräddaren. Värden å restaurationen ÅSvea har nyligen företagit en välbehöflig utvidgning af sin lokal, som blifvit tillökt med ännu ett propert matrum och dessutom nu erhållit, hvad den förut till mycket men för trasikerande saknat, nemligen en rymlig tambur. Dessutom har å nedra botten öppnats ett kafe, om hvilket det icke torde vara för mycket sagdt, om vi påstå, att det i smak och elegans ötverträlfar nästan alla af stadens öfriga kafcer. Till detsamma leder från öfra våningen en särdeles prydlig spiraltrappa af gjutet jern, förfärdigad på Göteborgs mek. verkstad. Bredvid katcet är äfven uppsatt en ny biljard, rörande hvars beskalfenhet vi likvisst ännu icke hunnit inhemta kännares omdöme. Industriexpositionen! Industriexpositionen! ljuder det från alla håll och många äro väl de som redan snört ibop sina kappsäckar för att surra åstad till invigningshögtidligheterna, men ännu flera blifva väl de som komma att följa. Emellertid klaga restauratörer, hotellegare och innebyggarne af Marstrand, Strömstad m. ilbadorter ljudeliga ötver den völsignade expositionen som tar bort alla rezande. Lugnen er, godt tolk, det kommer väl er tid också och då kanske J blifven mer än belåtna, och hvem vet? — kanske edra gäster med! Med särdeles fägnad kunna vi i dag förkunna att en annan industri-utställning, den på Rådhusgården, från och med sistl. Tisdag upphört, i det alla de der församlade föremålen då å auktion försåldes och bortfördes. Måtte dess like aldrig mera återkomma, och måtte bron vid Nya allten snart vandra samma väg! Är det någon som hört talas om en storhet med den på långt håll humbug-doftande titeln Pianokönig Ietz? Inte? Nej. sannerligen icke vi heller förrän man häromdagen stack oss i handen en äkta tysk Puff-Posse med ofvannämnde rubrik. Sedermera erforo vi att vår stad samtidigt gästas af den celebre gästen sjelf (hr Eduard IIetz selbst. oh!!).