Göteborgsposten – 7 juni 1866, sida 2

———ä———7 — —ö— —cc —— växt, omkring tjugofyra ar gammal, ehuru skägget gjorde att han sag litet äldre ut. Han var blond, hade stora blaa ögon och syntes oss vara oslicer. — Hade han intet i ögonen fallande kännetecken? Intet ärr, t. ex.? —Nej, hans händer voro hvita och väl skötta, hans kläder eleganta och hans vapen utmärkta. I synnerhet bar han en värja, som var utomordentligt vacker. IIandtaget var af guld ooh fint ciseleradt och pryddes med franska liljorna. — Saledes har ni aldrig före den tiden sett ifrågavarande adelsman? — Aldrig. För öfrigt voro vi på denna tid så fattiga att vi ej ville visa oss ute och skänkte föga uppmärksamhet åt det som försiggick omkring oss. — Är detta allt hvad J veten? — Ja, hr markis. — Ären J, om så behöfves, färdiga att taga det på er ed? — Vi ha redan lofvat baron de Francheterre detta. — Godt, mina vinner, tack! Denna gång aflägsnade sig M. de Tourville. Han tviflade icke mer på att Renaud var samma barn, kring hvilket så många öfvertygande bevis samlat sig. Han lemnade genast Paris och begaf sig mot Nantes. Renaud hade redan qvällen förut blifvit kastad i fingelse. Markisen hade under vägen fattat en viss misstanka. Han begaf sig genast till grefve de Valencd, hvars starka oro han ej kunde undgå att märka.