Göteborgsposten – 4 juni 1866, sida 2

lygter, af Elias Fries) 3. af —en—ny; lakttagelser a! inder en Londonssejour af Colmar; Vill du tro mig2 Poem af L. Dietrichson; Den tröttes sång, poem af fr. Br. 1841; Bref från en ung Nilfarare, vintern 1866, meddeladt af L—d; Småstudier på lediga stunler, af Cyphia; Fredrika Bremer på besök hos m:rs A. M. Hall, at L—d; Vår Portfölj. En norsk instrumentalqvartett lärer. enligt A.-B. tillhandakomna underrättelser från Kristiania, ämna besöka Stockholm i början af expositionstiden. Den har under de senare v utersäsongerna sifvit konserter för kammarmusik i Kristiania och skördat mycket bifall al kännare, som isynnerhet loforda det utmärkta samspelet. De mest sramstäende förmågorna äro violinisten Böhn och violoncellisten Nielsen, hvilka båda till verkligt konstyärskep utvecklat sina rika naturgålvor under ihärdig kamp mot svårigheter af flera slug. Balans, En yngling vid namn Carlsson, anställd som kypare vid det s. k. bolagsvärdshuset i Eksjö, stod häromdagen inför rådhusrätten i nämnde stad tilltalad för förskingring af honom till försäljning anförtrodda spirituosa eller derföre erhålle penningar. Balansen uppgafs till icke mindre än 2,430 rdr. Carlsson bekände, att han förskingrat omkr. 160 rdr och tvärtemot honom gifvet förbud utborgat spirituosa till icke ubetydhgt belopp, men förklarade sig tilllka icke första, huru balansen kunnat blifva så stor. Han bekände äfven att han företagit en lustresa till Köpenhamn, samt att han brukat inlata sig Spel och dervid förlorat mindre summor. Det adazalades, att hans i förvar tagna ell.kler uppgingo till tt inkopsvärde af ofver 500 rdr, ehuru han tjenat å värdshuset blott 1!7 år mot 120 rurs arslon och derpa haue innestäende nära hälften, utan att han egde just något, då han der blef anställd. En dyr stut. Från Östersund skritves l. 23 d:s: Hvad som göms i snö, kommer igen i ö, säger ett gammalt ordsprak, som besannades sistl. Thorsuag, då härvarande rådhusrätt hade att hanaäågga ett mål, rörande ett synnerligen tragi-komiskt uppträde, hvilket förefallit å stadskallaren en qvall veckan efter sisil. Gregorii marknad. Detta uppträde, orut mycket omtaladt och utstyrdt med en mänga ner och mindre besatta tillsatser, var nästan fullkomtigt glomdt, när man helt plötsligt fick reda på att tet sistl. Thorsdag skulle blifva föremål för domstols pröfning. Enligt hvad genom vitinens berättelser då vlef upplyst, hade t. s. lektorn Gestrin den ofvan an:ydda qvallen a stadskällaren kl. mellan 9 och 10 kommit i ordvexling med handl. Beve från Sundsvall, hvarpå följde ett handgemang, hvarvid Beve, som i striden kom till korta, blifvit af Gestrin kullkastad för att, såsom meningen synes ha varit, erhålla hvad man i skolornas äldre strafflag kallar en stut, emedan G. dragit upp B:s rock för att sålunda åtkomma den del af B:s kropp, hvarpå den nämnda skolagan förr i tiden vanligen placerades; men bade G. såtillvida misslyckats häruunnan, att B:s rygg i stället fått emottaga summa aga. B. har emellertid ansett saken af sådan vigt, att den borde dragas inför rätta, der icke mindre än 6 vittnen afhördes, hvars berättelser gåfvo väsentligast anledning till löje. Båda kämparne hade efter bataljen blödt näsblod, säkerligen en följd af humörets tillfälliga uppbrusuing i hög grad. Hr Gestrin blef af rådhusrätten sistl. Tisdag dömd att böta 50 rdr samt ersätta hr Beve för sveda och värk med 15 rdr och hans i målet hafda kostnader med: derför fordrade 10 rdr. Konsert för sinnessvaga. I Ielsingfors Tidningar berättas: Pingstdagen på eftermiddagen var en liten konsert foranstaltad för de sinnessvaga i Lappviks hospital. Prof. Fahlander och hans Iru, sjelfva musikvänner och försedda med ett harmonium och en utmärkt flygel, hade latit nedflytta dessa instrumenter till inrättningens kyrka och vidtalat några andra musikvänner om vänligt biträde. På detta sätt fick man i den ljusa, tacksamma lokalen ett omvexlande program af 7 nummer: en ouverture för piano af Weber; en elegie al Ernst för violin; sFridsbönen af Pacius och Skalslipargossen al Geijer, sång; ett anaante för violoncell af Mozart; en trio för piano, vivlin och violoncell af Hummel; Rose-Marie af Collan och en finsk folkvisa, sång, samt slutligen ett violinsolo af Ernst, Ahörare voro omkring 100, bland bvi-ka man såg några få läkare, prester och stadsbor; alla öfriga voro Lappvikens invånare. Den som ej vetat det, skulle knappt anat, att bland dessa hundrade stilla, tysta och uppmärksamma åhörare funnos mer än åttatio olyckliga, från menskligheten afsöndrade varelser. De stackars dårarne voro rörda ända till tårar. Många bland dem sutto orörliga, med knäppta händer och tycktes likasom inandas hvarje ton som en ljusstråle i deras mörka själ. Intrycket i deras drag omvexlade beständigt, alltefter som musiken var glad eller allvarsam; de ömsom greto och skrattade, men det var inga häftiga, skadliga rörelser; man såg tydligt huru musiken verkade välgörande och lugnande på de flesta ibland dem. Också var deras tacksamhet för denna oförväntade glädje mycket liflig. Som man vet, har musikens lifvande och tröstande makt redan länge varit utomlands använd för samma ändamål, och man kan derföre hoppas, att detta första, menniskovänliga försök äfven här skall efterfoljas af flera dylika. Fastighetsköp. Vid hållen auktion å Upsala auktionskammare d. 19 sistl. Maj inropade provincialläkaren d:r Lundblad bryggaren R. Öllers 2A4. C i333 IA Lt KRT OA