Göteborgsposten – 25 maj 1866, sida 1

som redan spridt sig angående grefve de Chalaises rättegång. Också var det med ett dystert anlete som konungen till brudkammaren förde Monsieur, hvarest Madame sängleddes af de båda drottningarne. Den enda högtidlighet som vid detta tillfälle egde rum var en middag, vid hvilken ett obeskrifligt tvång herrskade. Då klockan på aftonen slog tio kunde den fördröjde vandraren icke se ett enda ljus lysa i fönstren till det hus som de båda nygifta bebodde. Icke desto mindre triumferade hertiginnan af Cheyreuse. Ännu en gång hade hon förödmjukat den stolte kardinalen. Såret var djupt och Richelieu kunde icke glömma det. I afvaktan på den dag, då hertiginnan skulle blifva fördrifven, från hofvet, hade han i sina händer en förfärlig hämnd hvilken han väl aktade sig för att slippa ur händerna. Marie de Rohans seger hade afgjordt grefve de Chalaiss öde. Hertiginnan hade i sin glädje öfver segern icke tänkt på de blodiga repressalier, som den allsmäktige ministern skulle utkräfva.