Göteborgsposten – 25 maj 1866, sida 1

2— tälla till nägon onödig skandal genom att håkta dem under resan utan åtnöjde han sig med att hålla god utkik öfver dem. Han hade emellertid genom telegram underrättat polismästaren om att de misstänkta personerna blilvit anträffade, hvadan de vid sitt första steg å banhallen i går afton blefvo anhållna och förda upp i polisvakten. Vid det enskilda förhör som derefter hölls med dem förnekade den häktade karlen bestämdt att vara ifrågavarande Olof Dill, och berättade åtskilligt, som från honom skulle afvältra all misstanke. Maria Rönn åter sade sig icke ha vetat om att de penningar Dill innehaft voro stulna. Hon medgaf för öfrigt att de varit på besök hos slägtingar i Hjotrakten. Karlen, som utan tvifvel är den ifrågavarande Dill, införpassades till cellfängelset, hvaremot Maria Rönn skulle qvarhållas i polisvakten tills mera utförligt förhör med de båda komma att hållas. Postportot till England. Meddelads. För att förekomma misstörstånd torde i detta ämne ytterligare böra anmärkas, att, hur önskvärd likformighet i portosatserna emellan samma ställen för olika vägar än i allmänhet må vara, är det likväl icke härom, som härvarande postkontor gjort några kraftiga framställningar, hvilka skulle i viss mån hafva varit obehöriga, enär detta ämne, thy förutan, är för kgl. generalpoststyrelsen nogsamt bekant och de åtgärder, som hårför böra och kunna vidtagas, på dess omdöme beroende. Också har den kända signaturen KR. nyligen i Göteborgs Handels-Tidning, med anledning af gjorda anmärkningar, fullständigt förklarat, hvarföre bresafgifterna för den direkta brefvexlingen emellan Sverige och England via Hull icke kunnat samtidigt med den, till följd af en öfverenskommelse emellan England och Danmark, för vägen öfver sistnämnda land skedda betydliga nedsättningen, likaledes minskas, och hvartöre detta ej obetingadt kunde ske ensamt af Sverige, samt att underhandlingar härom med England vore å bane. Men det är ett annat förhållande, som härmed eger sammanhang och högligen och med skäl öfverklagats; det nemligen, att sedan afgiften för srankerade bref från England till Sverige blifvit via Danmark nedsatt till 6 pence, i stället för 11 pence via Hull—Göteborg, och lösen för ofrankerade. bref den förstnämnda vägen till 60 öre mot 90 den direkta, så fortfar likväl England att skicka bref, å hvilka vägen ej är af afsändaren angifven, men som äro åsatte 6 p. frimärken och således fullt betalde för vägen ötver Danmark, den direkta vägen öfver Hull, hvadan de här måste såsom obetalde lösas med 90 öre; och detta till så stort antal, att den obehöriga lösen, som sålunda hvarje postdag (en gång i veckan) måste här uppbäras för bref, hvilka afsändarne trott sig betala, uppgår till cirka 100 rdr; ja, detta expeditionssätt eger rum icke allenast med sådana bref, som i England aflemnas närmast före svenska postångbåtens afgång, utan bref behållas stundom i 4 å 5 dagar för att skickas denna väg, då de, afsända ötver Danmark, för hvilken väg de blitvit betalde, skulle framI kommit 4 å 5 dagar förr. Det är detta förhållande, hvarom förnyade framställningar, alltsedan den direkta postångbåtsförbindelsen åter I började i sistl. Januari, så väl till England som kgl. generalpoststyrelsen hittills förblifvit utan påfoljd, hvartöre svar ej heller kunnat lemnas de brefemottagare, som gjort speciela reklamationer, hvilka blitvit af kontoret till kgl. generalpoststyrelsen insände. Möjligen kan Engiand svara, att vägen för svenska brefvexlingen anses i regeln vara öfver Hull— Göteborg, hvarföre alla bref, å hvilka annan väg ej är af alsändaren angifven, sändas denna; men då måste allmänheten i England genom tydliga kungörelser härom underrättas och reciprocitet utverkas, enär kontoren i Sverige äro ålagde att, då annan väg ej är angifven, sända brefven den, för hvilken de äro fullt betalde. Möjligen har man äfven ansett, att skäl icke förefunnos att särskildt bråka om detta speciela förhållande, sedan underhandlingar voro öppnade om en förändring i det hela, nemligen den nu bebådade liktormigheten i portosatserna alla tre vägarne (neml. äfven öfver Preussen om ändamålet skall fullt vinnas), hvarigenom ätven det förra blefve afbjelpt. G. A.