Göteborgsposten – 25 maj 1866, sida 1

len lät honom dyrt betala de intriger i hvilka han deltagit. Efter några dagar upptäckte han att man började något mildare behandla honom. Fängelsegården i Bouffay, huru trång och mörk den än var, stod öppen för honom en stor del af dagen. Fångvaktaren tycktes affägga den dystra och hårda min, som utgör det oåtskiljaktliga kännetecknet på hans yrke; han tycktes tillochmed intressera sig för gardeslöjtnantens stora ungdom, elegans och skönhet. En enda sak oroade Renaud, och det var att han ej fick några nyheter utifrån eller visste hvad slutet hade blifvit af det uppskakande mötet emellan Blanche och grefve de Valenc. Ljudet af artillerisalfvor hade för honom tillkännagifvit att någon ovanlig högtidlighet var på färde. Han hade frågat om orsaken af fängvaktaren, som yttrade att Monsicurs och w:lle de Mont;ensiers bröllop firades denna dag. Fången lät höra en suck af belåtenhet, då han hörde denna nyhet. Hvad beträffade grefve de Chalais som äfven bemärkt kanonljuden, hade man åtnöjt sig att säga det Monsieurs biläger firades, utan att man nämnde hvem bruden var. Han var således ofvertygad om att det gällde de Comballet. Han fattade följaktligen det hopp, att hans fångenskap snart skulle upphöra. Var icke detta giftermål den bästa förlikning emellan Monsieur och kardinalen, och hade väl denne följaktligen något skäl vidare att vredgas