Göteborgsposten – 18 maj 1866, sida 2

Från Utlandet. Medan ännu icke någon bekräftelse föreigger om att den preussiske gesandten i Wien lemnat denna plats, har deremot en anran omständighet inträffat, hvilken är en helt naturlig följd af la force des choses och måste, trakter der befolkningen är formligt fanatierad, bli förspelet till ytterligare dylika hänlelser. Österrikiska gränstrupper i Böhmen la nemligen öfverskridit preussiska gränsen, nträngt i Schlesien och förorättat dervarande preussiska tulltjenstemän. Detta är en af de vanliga ouverturerna till sjelfva det stora krigsdramat. Man tror sig nu hafva kommit under fund med Österrikes politik. Det litar på sin fästningsfyrkant i Venetien och håller der blott 150,000 man, med hvilka det tror sig vara tillräckligt skyddadt. Italienarne skola nödgas anställa formliga belägringar at de österrikiska fästningarne i Venetien. Härtill skall åtgå mycken tid, och derpå räknar Osterrike. Det tror, att de hetlefrade italienarne ej skola visa ihärdighet tillräckligt att utföra en så långvarig belägring, hvarjemte det anser Italiens finanser icke skola kunna uthärda med ett årskrig, såsom detta minst måste bli. Sjelft vill Österrike här hålla sig strängt på defensiven och så vidt möjligt är inskränka sig till försvar af fästningarne, med hvilka det äfven försvarar landet. Österrike har härvid dock kanske glömt ur räkningen en mäktig faktor — Garibaldi, som är revolutionen. Emellertid, säkert på denna kant, såsom det tror, vill Österrike vända sig med hela sin kraft mot det hatade Preussen, härvid understödt af den slaviska delen af sin befolk: ning. Från kejsarstatens aflägsnaste vrår och kanter, skrifves från Wien, vältrar sig som en lavin de krigsrustade skarornas ström hän mot Norden. Situationens stora allvar bevisas bäst af sjelfva vienergarnisonen marsch mot norr; den utgöres af en armökå om 35,000 man. Under nordarmsens öfver befälhafvare Benedek fungera bepröfvade, många slagtningar härdade generaler och kår befälhafvare. Och i ett annat bref från Wier