Göteborgsposten – 15 maj 1866, sida 2

SISK, preusslsk OCH SSCn Garmstådtsk 0C(lOlIKning; det har redan förut under liknande förnållanden (1850) varit tal om att arrestera den österrikiske och den hessiske kommendanten samt sätta sig i besittning at denna vigtiga punkt i Mellantyskland. I alla de tyska Mellanstaterna bedrifvas, enligt hvad vi nämnt, sortsarande rustningar. Från Stuttgart meddelas, att den 8:de förbundsarmekåren, som bildas af Wirtemberg, Baden och IIessen-Darmstadt (c:a 13,000 man infanteri och 10,000 man kavalleri samt artilleri), skall koncentreras vid Mihlacker och ställas under prins Alexanders at Hessen ötverbefäl. IIan är österrikisk saltmarskalkslöjtn. och broder till den regerande storhertigen Wilhelm af Hessen-Darmstadt. IIIannover mobiliseras den del af 10:de förbundsarmåkåren, som faller på nämnda konungarike (22,000 man), och det preussiska kabinettet skall at denna anledning ha gjort Hannover likadana förfrågningar och hotelser som Sachsen. Förbundsarmåens 10:de kår bildas af Hannover, Holstein, Braunschweig, Oldenburg, Hansestäderna och Mecklenburg-Schwerin, alltså just den nordtyska gruppen afländer, hvilken afskär Preussen trån hertigdömena Slesvig och Holstein. Det är tydligt, att uppställandet af en fientlig armekår om 50,000 man vid Elben måste i hög grad hota Preussens Sbällning i Slesvig. Just med afseende på denna omstädighet äro de rykten, som varit utspridda ang. ett förestående besättande af Hamburg med 15,000 man preussare, neppeligen alldeles gripna ur luften. De visa i alla fall hvad man kan vänta. Det förtjenar anmärkas, att ej ens Braunschweig och Mecklenburg luta åt den preussiska sidan. Hertigen af Mecklenburg skall hafva anslutit sig till Hannover och hertigen af Braunschweig, som redan hade för sommaren slagit sig ned i närheten af Wien, plötsligen vändt tillbaka, för att vidtaga hvad nödigt är för landets försvar. Om krigstörberedelserna meddelas denna sammanfattning: Den lilla österrikiska sästningen Köningsgratz nära schlesiska gränsen iståndsättes af 2,000 skansarbetare. I tästningarne Josephstadt och Olmäta hafva alla tamiljer, som icke kunde proviantera på 3 mänader, måst lemna sina boningar. Den krigiska rörelsen i Böhmen har nått sin högsta höjd; hela den nordliga delen af landet liknar ett enda krigsläger. Alla arkivor och kassor nafva från Prag skickats söderut till staden Budweis. Nära intill den sachsiska och preussiska gränsen stå 8 ungerska husarregementen. I Steiermark uppställes en armekår om 30,000 man. Ötverallt visar sig en krigisk stämning, isynnerhet bland den slaviska beolkningen. Bland czeckerna är hatet mot preussarne utomordentligt stort, och man befarar, att den äfven skall hemsöka den tyska beolkningen i Böhmen och Mähren, så fort kriget bryter löst Från Galizien berättas, att dervarande polska adel skall hafva erbjudit ig upprätta en trivillig kår om 10,000 man. ÅÄÅtven adeln i Ungern har förklarat sig villig att af alla krafter understödja regeringen. Den preussiska armestyrkan är förnämligast koncentrerad i Schlesien och vid sachsiska gränsen, Den i konungarikets östra del uppställda styrka angives till 295,000 man, 18,000 hästar och 576 kanoner. Två af de preussiska armckäårerna äro bestämda act betäcka Schlesien och den sachsiska gränsen; tvenne andra uppställas i reserv mellan Glogau och Sagan. I Schlesien kommendera generalerna Steinmetz och Mutius; de mot Sachsen bestämda trupper kommenderas af general Schack. Vid Glogau och Sagan vantas prins Friedrich Carl som högste belälhafvande med generalernn Bittenfeldt och Vogel v. Falkenstein som stabschefer. Äfven i Görlitz väntas stora truppsamm: andragningar. I flera preussiska provinser företages nu tvångsutskrifning af hästar emedan förridet på marknaderna är alldeles otillräckligt och utförseln från grannländerna till en del förbjuden. Bankirfirman Rotschild i Frankfurt har nu äfven mobiliserat, likasom de andra stormakterna. Förbundet har som bekant deponerat 5 millioner i kontanter hos Rothschild, och man skall troligen snarast begära att få dem utbetalta. Vare sig härför eller derför att Rothschild fruktar för Berlinerbankens säkerhet, har han för kort tid sedan uppsagt de i den preussiska banken stående siltverdeposita (till ett belopp af c:a 2 mill. preussiska tha ler) och sått dem med ett särskilt extravåg på omvägar och under betäckning skickade till Franklurt. Det säges, att banken icke kun nat utreda hela summan i thalrar, utan måst skicka många tusenden i femgroschenstycken. I Wiens finansiela verld råder, så att stående jordbäfning och alla noteringar äro rent nominela. De små österrikiska Silber sechsare, det enda skiljemynt i sillver som ännu begagnats, blir med hvarje dag sällsyntare, och regeringen säges skola prägla 40 mill. gylden i fyrakreutzerstycken af koppar. Den at telegram till G.-P. igår meddelade notis, att det skulle vara fråga om Venetjens försälining till Italien. har varit ett blott