Göteborgsposten – 12 maj 1866, sida 1

Ka vard SVCnskit UIIGMOLIHHAT Inanaå Ior BYUbL Alb afkläda sig den del af deras yttre menniska som kallas för ötverplagg, för att framstå inför en häpen samtid i hela glansen af en splitter ny vårtoalett. Vakter eder emellertid J ungersvenner! Influenzan, Angina tonsillaris, ja, kanske ännu farligare äkommor, äro do mindre behagliga följderna af ett förtidigt öfvergifvande af den värmande vinterbuden. Vore folk i allmänhet, utan raljeri sagdt, en smula försigtigare, något mera noggranna om hvad till hälsans och bröstets frid hörer, så skulle man också säkerligen slippa förnin ma det mer än störande oljud, som från alla 4 regioner, från första radens likaväl som hyllans, ljuder under en representation i vå teatersalong. Att midt i en gripande scen, då hjeltinnaus eller hjeltens kommande öden hänga på ett celler ett par ord, få dessa ersatta af ett ljudeligt atschi! från en granne, eller att istället för qvickheten i en flytande dialog af franskt ursprung få uppfånga idel barklingar med thy åtföljande störande rensningsprocesser, de der äfven tuppsäktningar kallas, är mindre trefligt, ej sannt? Veckans märkligaste nyhet torde vara den sistl. Söndag påbörjade förevisningen af den 8. k. Malmska hvalen. Ett stort antal åskådare har redan tagit detta jättedjur i betraktande och ännu flera torde komma att följa deras exempel. Då klagomål ha försports deröfver, att inträdesafgiften å söcknedagarne befunnits nog dryg och att densamma vid förevisandet i Paris oeh London säkerligen torde komma att bli åtskilligt lägre (motsvarande resp. 1 francs och 1 shilling) har man upplyst oss om att afgiften med afsigt satts så hög, enär utrymmet, så länge en del at det stora arbetet eller skelettets uppsättande, är ofullbordad, ej medgitver det stora tillopp af åskådare, som med en lägre inträdesafgift tvifvelsutan kan emotses. Längre sram i månaden kommer också hvalon att förevisas mot en lägre afgift. För öfrigt torde böra anmärkas, att inträdesafgiften å utrikes orter och specielt i London ingalunda lärer komma att sättas så lågt som man tyckes vilja förutsätta, utan snarare, och det med ätta, vida högre. I sammanhang härmed kunna vi icke underlåta att påpeka den lika löjliga som straffvärda småsinthet, som röjer sig hos den eller dem, som med en punktlighet och omsorgsfullhet, värda en bättre sak, roat sig med att från heartenda af de å gathörnena uppsatta programmerna rörande Malmska Hvalens förevisning öfversudda eller bortritva det första af dessa båda ord. Detta tilltag förråder en bornerad afundsjuka och pojkaktig kitslighet, som man oftast gör orätt i att söka hos dräggen af vår stads befolkning. Vi hade eljest trott att icke gerna mera än eft omdöme borde kunna göra sig gällande rörande den stora och ovanliga energi, den outtröttlighet och det nit, som af den ifrågavarande vetenskapsmannen ådagalagts för att åt vårt samhälle kunna förskafla en naturhistorisk sällsynthet, så stor, att intet Museum i verlden dertill lärer kunna uppvisa ett motstycke. Det är för öfrigt ingalunda någon ovanlighet inom den vetenskapliga verlden att den förmodade upptäckarens namn går till efterverlden förbundet med namnet å det hittills okända naturföremål han anser sig ha upptäckt. Bort derföre med en klåfingrighet, som endast kan anstå husknutarnes och licuxdaisancernas obscena prosaister och poeter! X Nya Teatern har man under veckans lopp skrattat rätt godt åt den äldre och nyare fransyska dramatiska skolans ofta mer än befängda upptåg. Det lilliga och utmärkta spelet har gjort att publiken öfversett med de i moraliskt hänseende nog lätta anrättningarne, men kritiken har, sin pligt likmätigt, omgjordad med zedliglletens bart huggande svärd, dragit i härnad mot en dylik dramatisk litteratur. Ilin måtte vara teaterdirektör i dessa tider, utbrister Sjövall i ÅhKomedianternar, och mången direktör i verkligheten torde i våra dagar kunna ha skäl att sjunga i samma tonart. Gif oss de stora andarnes mästerstycken, gif oss Shakespeare, Schiller, Göthe och Moliere, säger den anständiga kritiken — och salongen står tom. Gif oss något att skratta eller gråta åt, lika godt hvad; visa oss verlden sådan den är, icke sådan den borde vara; vi vilja ha roligt, icke tråkigt, ropar den allsmäktiga publiken, och der står han den stackars direktören mellan två ellar! Att han i de flesta fall följer den senare rösten, må man väl förlåta honom, eljest skulle kanske han och hans sujetter svilta hjäl, och det vore i sanning för mycket för len svaga. Låtom oss för åligt komma ihåg, att dem renom är allting rent och tvärtom, amt att teatern icke är någon uppfostringsinstalt för barn och ötvormagar, utan for fullvuxet, förständigt folk, som rjelft bör kunna ilja agnarne från hvetet, eller med andra rd, hemta moral äfven ur det, som vid förta ögonkastet kan synas omoraliskt. Eldkonungen Rel Mudeab har under vecan uppträdt å Caf6 du Commerce med ofantigt bifall. Hans förevisningar är äfven af