Göteborgsposten – 12 maj 1866, sida 1

xMaj med rosor uti hatten, heter det uti visan, och en viss krönikeskrifvare tog sig häromdagen det orådet före att profetera och preludiera om den sköna Maj, som skulle komma, skulle Åblicka och ha en mängd. andra vårliga konster för sig; men si af allt thetta vardt intet. Hittills har månaden, med 1 å 2 undantag, varit kall och kuslig, mera lik en höstän en vårmånad. Följden har också varit att en mängd förkylningar ifrågakommit, såväl bland äldre som yngre. En dyster gäst, skarlakansfebern, har derjemte härjande inträdt i mången glad syskonkrets, skoningslöst låtit sin isande andedrägt falla på mången, under hemmets sol nyss utsprucken, om lifvet och dess tröjder ännu knappt medveten liten rosenknopp och sänkt faders och moders skäraste och käraste förhoppning i den kalla jorden. Dock, hvad mer! Lyckligast den, som redan tidigt befunnits mogen för det stora fadershemmet ofvan skyn!