Göteborgsposten – 11 maj 1866, sida 1

Göteborg d. 11 Maj 1866. Teater. Några nya sfranska pjeser hafve gitvits under de senaste föreställningarne. I Tisdags gäfvos lustspelet ÅIIan hakar sig fast vid sin måg! och tarcen Omeletten Det förra stycket är i flera afseenden af förtjenst, men lider af att vara hållet i en allt för krasst realistisk anda, utan någon ideal belysning. Den lågsinnade egoismen är tol. kad med virtuositet, men den förefaller vidrig. Åskådaren vill ej gerna krympas ihop af den på scenen blottade lumpenheten; han ville höjas af det stora och goda eller ock skratta hjertligt och godt, emedan han redan känner sig stå högre än dem, åt komediens törvändheter. Oaktadt virtuositeten i figurernas teckning, oaktadt ett charmant återgifvande af dessa samma, tycktes stycket likväl icke vilja slå an, hvartill kanske äfven bidrog dess längd. Hr Zagerqvist återgaf med illusoriskt mästerskap en småstadsegoist, hvars beräkningar äro lika lumpna som hans karakter. Hr JW. Ahman likaså. Omeletten är en bagatellens bagatell, som ej ens hr Bohmans lifliga spel kunde höja. I går afton gass som bekant Kärlekens Blindbockar, om hvilket stycke kritiken helst måste önska att få tiga. Ått åt en pjes af dylik art, der gränsen för det anständiga ej längre finnes, egna ett så förträffligt spel som det hvilket samtliga uppträdande deråt gäfvo, är att kasta perlor i sopor, och det må ursäktas oss, om vi icke vilja åter leta fram dem derur. Förpjesen Berthas Piano utfördes väl, och den lilla komedien gick förträffligt, tack vare hr Bohman. fru Pousette och m:ll Hartman. IIrr Stadsfullmäktige hade i Onsdags e. m. sammanträde, för att öfverlägga om det vid förra sammanträdet af d:r Ch. Dickson väckta förslaget att vidtaga åtgårder för att om möjligt förekomma utbrytandet af en koleraarsot härstädes, hvilket förslag framkallats af let förhållande, att kolera utbrutit i städer, ned hvilka Göteborg eger närmare förbindele. D:r Dicksons förslag gick, som läsaren orde erinra sig, ut derpå, att man på ett el