BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. Hennes fars obeslutsamhet upphörde plötsligt. Den föreställningen vaknade hos honom att Renaud var till mer eller mindre grad orsaken till denna oförklarliga flykt, och han erinrade sig då att han hade cen arresteringsordre mot gardeslöjtnanten, hvars verkställighet endast berodde på honom. Hatet fick öfverhanden öfver faderskärleken; hans sårade högmod uppreste sig allt mer och mer inom honom ; han beslöt den unge adelsmannens undergång. Han tog med sig fyra gardister, visade dem kardinalens ordre och begaf sig i deras sällskap till Renauds boning. I samma ögonblick han var i begre p att klappa på öppnades dörren och Michel visade sig. — I konungens namn, sade herr de Valence, i det han trängde sig fram. — Hvad vill ni? frågade Michel i det han beslutsamt lade armarne i kors öfver bröstet. — Tillbaka! och låt mig utföra den befallning jag fått. Hvar är din herre? — Ni får ej passera! svarade Michel i bestämd ton. ) Forts. fr. N:o 103.