Göteborgsposten – 7 maj 1866, sida 1

Ya AE AA Af Nordisk Tidskrift, utgitven af professor G. K. Hamilton, har nu första häftet utkommit och synes törtjent af mer än vanlig uppmärksamhet. Detsamma börjas med en uppsats af utgilvaren: Å år Uppgift, hvari på ett klart oc h bindande sitt påpekas och bevisas nödvändigheten af en närmare sammanslutning mellan de skandinaviska länderna så, att de under det enhet skulle råda i deras gemensamma angelägenheter, likväl hvardera bibehälla sin egen inre sjellständighet. Det har gjort oss verkligt godt att läsa denna uppsats, som ärligt och öppet uttalar Nordens sramtidsprogram. På denna uppsats följer en särdeles intressant artikel af den varme skandinaven d:r C. Rosenberg angående Nordens industriella utveckling i det 17:de årh., slutande med orden: IIuru långt kunde vi, Nordens folk, icke hafva varit nu i vår inre utveckling, huru fast kunde icke vårt gemensamma välstaud nu vara grundadt på folkens urbetsvana och sria inre handelsomsättning, om regeringarne arbetat med i st. s. mot hvarandra, om man sökt göra landerna till ett en da område i ekonomiskt hänseende, likasom de äro det i nationalt, i st. ft. att mellan dem. resa skrankor så höga som möjligt. Vidare innehåller häftet en redogörelse för Skandinaviska läsesällskapet i Kalmar; anmälningar af åtskilliga litterära alster; månadsötversigt i bref från Nordens hufvudplatser Göteborg, Köpenhamn, Kristiania och Stockholm, samt handelsberättelser från samma platser. Den friskhet, som genomgår de olika uppsatserna, och trimodigheten att öppet sramhälla målet, om hvilket man ej längre famlar i dimmig ovisshet, skola tvifvelsutan på samma gång verka godt i den allmänna diskussionen 4 . . och befordra rtidskrittens stora spridning. I Göteborgs sparbauk ha under förllutna veckan 1 320 poster insatts rdr 13,649: 25 och uttagits rdr 14,003: 09 i 189 poster. Behjertad handling. Sadelmakare Landebergs son Ernst Ludvig, omkring 12 är gammal, föll i lördags på ettermiddagen under lek i hamnkanalen utanför skräddaremästaren Rosenlöts hus. En f. d. artillerist vid namn Ljunggren kastade sig i vattnet och uppdrog gossen, som då redan mistat sunsen, samt lade honom i en nära liggande kolpräm hvarest för hans återställande vidtogos nödiga åtgärder, hvilka äfven etter nägon stunds törlopp medförde önskad verkan. Ostronodling. Landshösdingen grerve Ehrensvärd samt grosshandlarne J. J. Ekman, 0. Dickson och G. J. v. Yhlen, hvilka bildat etwt bolag tor bedrifvande at ostronodling i Bohuslandska skargärden, ha på ansökan derom erhållit K. M:ts ulllatelse att för nämnde ändamäl under alla tider på året siska mindre ostron till inplantering och sörökning i blifvande ostronparker. det sAlbert Ehrensvärd var namnet på lokomotiv, som gick i spetsen lör festtåget vid Ystad-Llislöl-jernvägens öppnande sistl. Måndag. I im Riksdagen. Såsom beramadt var, sammanträdde rikets ständer i Fredags afton kl. 5 till gemensamma örverläggningar angående sammansatta lagoch ekonomiutskottäts utlåtande öfver det kungliga förslaget om beväringens omorganisering och upprättande al en landtstorm. Sammanträdet räckte till kl 10 på attonen och öppnades af statsrådet Reuterskiöld, som tog regeringens förslag i försvar. Etter honom uppträdde kapt. trih. II. Raab och öfversten srih. Klinekowström med skarpa anmärkningar emot detta samma förslag. Utskottets talan fördes af kapt. frih. Sten Leijonhutvud, öfverste Rosensvärd, general at Klint och landshöfd. grefve Sparre. Kyrkoh. Otterström och riksdagstullm:n C. A Larsson riktade sina anmärkningar hufvudD sakligen mot det föreslagna lottning stemet. Utom dessa herrar uppträdde hr Witt, rikslagsombud för Karlskrona, med anledning af en under diskussionen fäld anmärkning om dehöfligheten af flottans hufvudstations förlyttande till Stockholm, särdeles ifrigt till örmån för flottans bibehållande i Karlskrona. I plena sistl. lördag skedde valen till örstärkt statsutskott. De utsedde ledamöteria och suppleanterna äro följande: Af ridderskapet och adeln: Ledamöter: grefve Piper, C. G. V., 307 röster; sparre, Erik, 179; frih. Cederström. C. E., 180; frih. — — a A — bättre än att få lemna honom i fred begaf sig, och han skall ej ens få