BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. — känk, efter herr grefve, yttrade kardinalen allvarsamt; ni ser att jag hittills hållit ord och att ingen af edra vänner blifvit oroad. Fortfar att förtjena min vilvilja och säg sanningen. — Men jag vet ingenting! utropade grefven. — Akta er! Om ni ej kan uppenbara något för mig blir jag tvungen att kasta denne adelsman i fängelse tills han talat. Jag har tillräckliga skäl till klagomål mot honom, som rättfärdiga denna stränghet. — Jag känner honom, han skall ej tala, yttrade grefven hastigt. Tillåt mig blott att anmärka för ers eminens, att denne adelsman blott med motvilja blandade sig i intrigen och att ensamt hans tacksamhet mot Monsicur jedt honom. — Jag vet det, men han har icke dess mindre ofta korsat mina planer. Ännu för åtta dagar sedan ... — Hvad betyder det? Han är af alla den minst skyldige, sade Chalais med värma. Det är den ädlaste bland män ... — Men, genmälte kardinalen godmodigt, jag begär cj ) Forts. fr. N:o 102.