Göteborgsposten – 5 maj 1866, sida 1

Fullt i Trädgårdsföreningen och fullt på Lorensberg, ja, fullt i ordets alla bemärkelser öfverallt, var det första Maj. Sedan den halfva, ljufva, qvinligt sköna verlden på middagen i allerna och på promenadplatserna låtit oss beundra allt det täcka och behagliga, som natur och konst, fägringen och toiletten, mäkta åstadkomma, lemnade den på eftermiddagen, som var temligen mulen och kylig, valplatsen så godt som obestridd åt skapelsens herrar. Och dessa rustade sig till strid och kämpade manneligen under den murgrönkransade gudens banr. Glädjen stod högt i tak och taket var för mången det som naturen sjelf satt öfver all jorden. Oaktadt Bacchi-satten sålunda flödade på alla håll, ute och inne, rådde det öfverallt en gemytlighet och treflighet, som, åtminstone hvad vi ha oss bekant, ej någonstädes urartade till! bråk och gurgel. På det ensliga rum, det