Göteborgsposten – 4 maj 1866, sida 1

O0rC. — 11du1III!II S bPVYTå är 1 huset N: 9 VID —————... Ni kan lätt satta den stora bristen på märkvärdiga händelser, då Operakällarens öppnande utgjort det allmänna samtalsämnet i hufvudstaden minst i fem dagar. : Men då jag är, så att säga, under Operans eget tak, vill jag i förbigående säga, att hr Tichatschek alldeles icke nu gjort surore. Han var redan temligen till åren kommen förra gången han här uppträdde, och har naturligtvis icke sedermera blifvit yngre. Det är onekligt att våra yngre sångare vid teatern ha mycket att lära af hr T., men allmänheten, som alltjemt vill höra något nytt, har funnit sig otillfredsställd. Nu brinner man af åtrå att få se och höra Afrikanskan. Många vilja blott se och höra Selika-Michaeli, andra endast SelikaHebbe. Den gamle styliten — m— i Dagbladet vill alls icke på vår scen hafva Afrikanskan uppförd. Han har sett eller tror sig ha sett — hvilket kommer på ett ut — denna opera i utlandet och han har ej kunnat hålla sig vaken, tror jag ; men det är kanske mindre operans än hans eget fel. . Till hans stora harm blir nog ÅAfrikanskan upptagen på repertoiren. När den skall gå öfver scenen är dock en tidsfråga, ty man säger att till scenens omgestaltning fordras en tid at sex veckor. Här cirkulera de allra besattaste historier från ständernas behandling af tullfrågan. Sålunda berättas att då någon för doktor Moberger framhöll det obarmhertiga uti att sätta tull på fläsk och kött, svarade han: med fläsktullen må det nu vara, men på köttet bör tull nödvändigt sättas, af oss åtminstone? — IIvarföre? — Jo, emedan vår pligt är att späka köttet, och det sker beavinast genom att belägga det med införseltull. Nu gick fläsket i borgarståndet, hviskade en lekman till d:r Sundberg. — Jaha, svarade denne, som är ytterligt mager, men vi släppa ej till köttet. Frih. v. Schultzenheim och en af hans vänner voro ifrigt sysselsatta att i adelns klubbrum omvända en frihandlare till förmån för ost-tullen. Under tiden pågick debatten om denna artikel uppe i riddarhussalen. Vänta här ett ögonblick, jag kommer straxt tillbaka, sade han och skyndade ut i stora förstugan och gick den vägen upp i salen. Medan de begge andra väntade på honom i allt Ing, blef diskussionen slut och voteringen började. De hade begge höga nummer, och när de kommo upp i salen hade deras bänkar redan uppropats, med den påföljd, att de ej vidare fingo i den voteringen deltaga. Derigenom blef ost tullfritt på en röst. Man kan tänka sig deras nedslagenhet och de öfriga protektionisternas harm öfver en så oförlåtlig försummelse. Sällan torde väl inträffa, såsom fallet är i Högbo-bolagets konkursmassa, hvilken är en af de större i vårt land, att ett mindre antal borgenärer förekommer. Denna omständighet innebär dock en möjlighet, att af dem, eller ibland dem kan bildas ett nytt bolag för den storartade bruksrörelsens bedrifvande, sedan den dryga anläggningskostnaden blifvit reducerad. Fastän bankdirektören Wallenberg ej eger någon fordran hos bolaget, fordrade de engelska borgenärerna uttryckligen, att han skulle åtaga sig blifva syssloman. Han lät dertill öfvertala sig, och den första åtgärd som deraf blef följden, var att hr Wallenberg genast anskaffade erforderliga medel för fortsättande af det arbeten, som måst af penningbrist afbrytas vid Nyköpings verkstad. Derigenom kunna de derstädes beställda ångtartygen göras färdiga, hvarigenom en betydlig inkomst beredes massan, oberäknadt den stora nytta, som uppkommer deraf, att den betydliga arbetspersonalen, som hotades med armod, nu åter kommit i verksamhet. Ett annat äfven ganska stort fallissement, utgör för närvarande samtalsämnet här på platsen. Det är grefve August Gyldenstolpes. Nämnde grefve, som genom giftermål med den sista af grefliga Fersenska familjen