Göteborgsposten – 4 maj 1866, sida 1

— Monseigneur, sade den senare, ifrån denna stund står ni ej i någon skuld till mig. Kardinalen aktade sig väl för att nämna något om att han sjelf just varit på punkten att för egen räkning göra hvad herr de Valenc nyss bedt honom göra säsom en tjenst åt grefven. Med sitt lettre de cachet i handen trädde grefve de Valenc6 in i rummet intill för att återfinna sin dotter som der blifvit lemnad allena. Plötsligt hördes han uppgifva ett skri af raseri, och han återkom blek och utom sig till salongen der Richelieu qvarstannat. — Hvad är det åter? frågade Richelieu förvånad. — Oh! den vansinniga! utropade grefven. Som en sårad tiger rusade han ut ur rummet.