Göteborgsposten – 4 maj 1866, sida 1

—, — Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 2 Maj. Om ni i Fredags vid tvåtiden hade passerat Gustaf Adolfs torg, så skulle er uppmärksamhet ha fästats på ett stort antal personer som med brådskande steg närmade sig till de svenska sånggudinnornas hem. Man såg dessa herrar af olika åldrar tåga in, icke genom den stora porten, utan genom en mindre, belägen längre mot norr på Operahusets sagad. Porten var knappast nog bred för tilltället. Om Dagens Nyheter skulle relaterat tilldragelsen, och om det gällt att köpa biljetter t. ex. till Hugenotterna, så skulle det sannolikt hetat: en talrik och otålig folkmassa bildade kö, för att — — Men nu gällde det att komma in och få en plats på — Operakällaren. Denna för så många rent af omistliga lokal hade i mer än tre veckor varit stängd. Dess förre innehafvare hade samlat förmögenhet, hade tröttnat vid att kallas källaremästare och hade beslutat avancera till grosshandlare. Han sålde derföre rättigheterna till hr Blanch — ej att förvexla med folktribunen August Blanche —; den förre har redan gjort sig ett namn som en forträfflig hotellvärd i Jönköping, han har nu velat bli öfverstepresten i sånggudinnornas tempel, väningen nerunder?, och han har restaurerat hela restaurationslokalen magnifikt. I mer än tre veckor ha Operakällarens glada kunder längtansfullt frågat hvarandra framför den stängda porten: väktare, hvad lider tiden. Ändtligen blefvo, som sagdt är, portarne öppnade, och inom en kort stund var hvarje stol, hvarje fläck i lokalen upptagen. Åtskilliga hade mycket brådt om och lyckades ej utan ansträngning att återvinna den förlorade tiden.