Göteborgsposten – 3 maj 1866, sida 1

het, att rådhusrättens beslut icke kan, äfven om det ötverklagas, blifva upphäsdt. Men jag har å andra sidan hört påstås, att detta beslut icke medför någon annan verkan, än att genom den uppkommande konkurrensen försäljningspriset på nitroglycerinen af fabrikanterna nedsättes, hvarigenom åtgången blir desto större. Om ni läser annonserna i våra tidningar, så har ni troligen observerat den mängd ordenssällskaper, som här florerar, de flesta med mycket hemlighetsfulla namn och igenkänningstecken. Detta ordensvurmeri, som har gamla anor, förlöjligades af den qvicke Cederborgh redan för många år sedan i hans Uno von Trasenberg, der dennes reception i Svia-Griser orden skildrades. I går föll i min hand ett mycket roligt dokument kalladt Svea Ordens Embetsmän, arbetsåret 1865—664. Nämnde orden, som utgör ett ganska stort sällskap, har naturligtvis ett derefter lämpadt antal funktionärer med storståtliga titlar och derefter lämpade dekorationer. För de förra, men ej för de senare, kan jag redogöra. Sålunda förekommer en Ordens-Drott, prosessoren och kommendören P.; en Vice ÖrdensDrott, kapt. L.; en Ordens-Amiral och Banörförare, regementshästläkare K.; en Vice Amiral, skomakaremästare W.; en OrdensTygmästarer, tapetserare C. Ordenskanslerer, boktryckare M. och skomakaremästare R.; rdens-kommendant, kapt. F. (tästningens belägenhet ej angifven); Ordens-Runetydare, litograsen S. och löjtn. vid Andra lifgardet 5.; Skriftvårdare, vinskänken N.; Ceremonimästare, fanjunkare H., o. s. v. Jag tillägger att flera andra befattningar förefinnas, hvilka bära mycket ståtliga namn, erinrande om vår gamla historia. I Onsdags vid middagstiden egde en högtidlig jordfästning rum i Storkyrkan. Det var en i ordets vackraste och sannaste mening trotjenarinna, som då anförtroddes åt allas vår moder, jorden. Efter tretio års trogen och nitisk tjenst stod nu den vördnadsvärda öfverhotmästarinnan hos enkedrottninl gen, grefvinnan Skjöldebrand, på bår. Såvä begge drottningarne som hertigarne af Östergötland och Dalarne med gemåler bevistade jordsästningen. Den krans af hvita törnrosor, som låg främst på kistlocket, var bunden af enkedrottningen. Den aflidna har i många år varit enkedrottningens högra hand i välgörenhetsverk, och om man kunde sammanräkna de penninggåfvor, som under dessa år gått igenom gretvinnan Skjöldebrands händer, så skulle man häpna öfver summans ofantliga belopp. Enkedrottningen bekostade en begrafning, som i ordets vackraste bemärkelse var kunglig. Göran.