Göteborgsposten – 2 maj 1866, sida 1

Brobyggnad öfver Göta elf till Ilisingen från någon punkt i närheten af Göteborg har af statsutskottet blifvit afstyrkt. En emigrant. (Meddeladt). En under någon kort tid i Sköfde bosatt garfvare vid namn Lood, som derstädes fört ett öfverdådigt och slösande lefnadssätt, medföljde sistl. Fredags morgon det till Göteborg afgående blandade tåget sedan han i biljettkontoret löst biljett till Herljunga. Hans afresa hade emellertid observerats af några af hans många i Sköfde befintliga fordringsegare, hvilka genast misstänkte att L. möjligen nu vore i begrepp att utsträcka IIerljunga turen något längre, eller till Amerika via Göteborg. Angelägna att skaffa sig visshet om huruvida det verkligen vore hans afsigt att på detta sätt bereda sina borgenärer en öfverraskning, uppgjorde de med den för dagen tjenstgörande konduktören att denne skulle ha ett vaksamt öga på resenären och genast telegrafera, hvarthän han vid ankomsten till Herljunga skulle styra sin kosa. Vid ankomsten till sistnämnde station skyndade sig vår turist ganska riktigt genast att lösa en biljett till Göteborg, hvarom genast vederbörande i Sköfde pr telegraf erhöllo underrättelse. En följd härat var, att med påföljande dagens bantåg anlände hit till Göteborg en poliskonstapel trån Skötde, hvilkea det etter någon spaning lyckades att anträffa den vigilante garfvaren, sittande i salongen å det fartyg, som skulle föra honom härifrån. Öfverraskningen var så mycket mindre angenäm som han redan försett sig med och betalt en biljett direkte till det förlofvade landet och nu i denna opåräknade representant af Sköfderättvisans vak samhet med skäl trodde sig finna ett ovälkommet hinder för sina emigrationsplaner. Så var äfven ganska riktigt förhållandet, i det poliskonstapeln förklarade att han vore kommen att återföra honom till den trefliga lilla stad han så otacksamt velat öfvergifva. Nu följde emellertid en scen al gripande effekt, i let f. d. garlvaren med jemmer och gråt lyckades öfvertala den i början obeveklige rättvisans tjenare att låta honom tritt och obenindradt passera, mot det att han lemnade från sig de kontanta penningar han innehade emte de gångkläder han medfört i sin koslert,