Göteborgsposten – 1 maj 1866, sida 1

rinärinrättningen, låter lätt förklara sig. Betydelsen af ordet geologi var för de flesta främmande. Men att det förstnämnda anslaget äfven i borgarståndet vigrades, förtjenar stor uppmärksamhet. Om det geologiska studiet företrädesvis med framgång kan idkas, så är det i Lund, emedan Skåne framför alla våra andra provinser är rikt på omvexlande formationer, änvu föga undersökta. Detsynes ock vara billigt att, då en geologisk profession är inrättad i Upsala, en sådan lärostol äfven bör finnas i Lund. Men på hvad grund vägrades detta anslag? Jo, hr Björck påstod, att geologien ännu icke har uppnått den utveckling, att den kan få namn af vetenskap. Vetenskapsmännen skola tvifvelsutan häpna öfver ett sådant påstående. De kunna med skäl fråga om den vetenskap är outvecklad, som i mer än två århundraden bearbetats af utmärkta naturforskare, som successive bringats i system hos oss af Tilas, Bergman, Hisinger och Erdmann, i Tyskland af Lehmann, Fäuchsel, Humboldt och v. Buch, i Schweiz af Jaussure, i Frankrike af Cuvier, drbigny och Barrand, i England af Owen och Lyell, i Danmark af Forchhammer? Hr Hierta yttrade sig mera diplomatiskt. Nyttan at det geologiska studiet erkände han, men visste ej om medel till anslaget förefunnos! a Hr Worn talade med värma och sakkännedom för den föreslagna lärostolen. Han upplyste ståndet, men förgätves, derom att geologien var vetenskapernas vetenskap. Den mycket upplysta borgarståndsmajoriteten lät sig dock ej upplysa i detta fall. Om de begge förstnämnda talarne, såsom troligt är, anse att Lunds universitet fullgjort sin mission och bör till annan ort förflyttas, och derföre ej ville bifalla anslaget, hvarföre då ej rent ut antöra detta skäl? Det hade åtminstone varit rent spel; men att begagna svepskäl är aldra minst dessa män värdigt. Till heder för de två första stånden vill jag nämna, att de ej blott beviljade detta anslag, utan flera andra både af aktning och till nytta för intelligensen. Men, skall man invända, flera af de sålunda beviljade anslagen voro af statsutskottet afstyrkta, och der nagelfares ju hvarje fråga både grundligt och med omsigt? Om man skall sätta tro till hr Staaffs vid ett annat tillfälle meddelade upplysningar i afseende på detta utskotts interiör, så tarfvar töreställningen om grundligheten och omsigten mycken afprutning. Hr Staaff — sjelf ledamot af detta utskott — antydde nemligen mycket otörbehållsamt att frågornas pröfning på de resp. afdelningarne rätt ofta sker på hafs; att deras utlåtanden fördenskull likaledes ofta afgifvas på hafs; att de, ankomna till utskottets plenum, anses afgifna efter mogen profning, och derföre vidare pröfvas på hats — och så komma betänkandena till stånden, der de försvaras af de ledamöter, som varit med om besluten, med mycken ifver. Jag anser mig ej böra trötta er med att uppräkna alla de anslag, som dels beviljats, dels afslagits för undervisningsväsendet; men jag vill dock som en kuriositet anföra, att fastän ett anslag till Helsingborgs elementarskola blifvit atstyrkt af statsutskottet, och hvad som är ändå märkligare, fastän ecklesiastikministern äfven uppträdde emot detta anslag i presteståndet, så blef det ej blott der, utan äfven i borgarståndet och hos adeln bifallet. Det synes således att statsrådet Carlsons ord icke särdeles högt uppskattas. I alla händelser förefaller det, lindrigast sagdt, besynnerligt, att, med hänsyn till den ställning han innehar, ett anslag atsedt för undervisningens befordrande kan från hans sida möta motstånd. Till slut vill jag meddela er, att presteståndet bifallit anslaget till en afgjutning i brons at Molins Bältespännare. Men bifallet skedde ej precist villigt.