Göteborgsposten – 1 maj 1866, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop. LV. Den 29 April. Geijer yttrade vid 1840 års riksdag: det sätt hvarpå rikets ständer icke blott besluta, utan nästan än mera huru de uttala sig, rörande undervisningsväsendets ordnande, till hvilket alltid stora summor erfordras, om något i verkligheten nyttigt skall åstadkommas, har städse förefallit mig som den tillförlitligaste mätaren på denna statsmakts egen intelligenta ståndpunkt och aktning för intelligensen i allmänhet. om hvad den store tänkaren för 26 år sedan sålunda yttrade ännu har någon betydelse och fortfarande är berättigadt — och hvem kan väl bestrida det? — så kommer man till ganska besynnerliga åsigter rörande vissa af riksståndens och vissa af dess ledamöters aktning tör intelligensen. Att det sjerde ståndet i ordningen vid denna riksdag häfdar sitt anseende för en lätt genomskinlig ovilja mot all den intelligens, som detta stånd ej direkt kan tillegna sig eller handgripligen draga nytta af, blir temligen uppenbart för hvar och en som gör sig besvär att följa detta stånds behandling af åttonde hufvudtiteln. På samma gång bönderna villigt bifalla anslag till folkskolan, emedan det endast är på okunnighetens mark som förtrycket kan frodas, och i afseende på detta anslag röna välvilja i de öfriga stånden, på samma gång afslå de (bönderna) ofta utan den ringaste pröfning anslag till undervisningens befordrande i andra och högre riktningar. Med den naivetet, som är dem egen, ha de som skäl för sådana afslag anfört, icke att de äro obehöfliga, utan att de i alla fall beviljas af de andra stånden. Eu sådant förfarande anser det fjerde ståndet icke blott liberalt utan äfven hedersamt och vittnande om stor sjelfständighet. En ledamot af detta stånd, som jag ej tillförne haft nöjet presentera för er, är Forssbäck från Östergötland. Han är icke någon vanlig bonde, utan på sätt och vis åtminstone en bildad herreman. Ni antager naturligtvis att han just derföre skulle vara en varm vän af upplysningens spridande till alla samhällsklasser; men ni misstager er deri. Han är en anhängare af den gamla föreställningen om upplysningens obehöflighet, till och med skadlighet. I denna riktning och mot nästan alla anslagen på åttonde hufvudtiteln uppträdde han. Han prisade särskildt som en lycklig tid då man blott lärde sig att frukta Gud och ära konungen, men ej använde stora summor — som nu — på undervisningsväsendet. Den senare utgjutelsen misshagade ståndet högeligen, ty den gällde folkskolan, och han blef strängt tillrättavisad; men för öfrigt vunno hans åsigter mycken anklang, åtminstone i tillämpningen. Att bordeståndet icke skulle bevilja anslag till någon profession i geologi vid Lunds universitet, men i stället villigt votera ett anslag till lärare i nötboskapsskötseln vid vete