Göteborgsposten – 28 april 1866, sida 1

barnhus, skådeplatsen för den stackars Janes åtta länga och bittra pröfvoår. En verklig triumf firar den skicklige artisten för sin blotta apparition som den klassiske kalesaktorn i lan ser för djupt i glaset. Att betrakta denna figur utan att småle är omöjligt; man skulle, parodierande Kraus bekanta yttrande, kunna säga att ensamt det hvita (?) kragbandet är värdt — en dukat. I samma pjos spelar mill Hartman tjufpojkens roll så natursannt, att det är lust och glädje åt det, hvarjemte hr A. Ahman ger en särdelcs lyckad bild af den egoistiske informatorn. Deremot stöter m:ll Eklunds maskering och spelisamma pjes alltför mycket på karrikatyr. M:ll Wiberg, som erhållit engagement vid sällskapet, kommer i morgon att debutera som Laura i De Nygifta. Om Måndag har sällskapets obestridligen mest framstående dramatiska talang fru Raa sin recett, dervid Syrsan uppföres, hvari recett-tagerskan utför Fanchons (Syrsans) intressanta roll. Medan vi tala om Nya Teatern skulle vi vilja hemställa till hrr Åhman Pousette huruvida de icke skulle finna lämpligt att. framflytta tiden för spektaklernas början till kl. half 8 e. m. Göteborg är en affärsstad och en stor del åtminstone af den manliga teaterbesökande allmänheten kan icke disponera sin tid förrän efter kl. 7 på aftnarne. Följden blir också den att vid spektaklets början största delen af de försålda platserna ännu äro obesatta, hvilket gör att vanligen en god del af första akten går alldeles förlorad äfven för den uppmärksammaste åhörare under det buller som de ankommande nolentes volentes måste åstadkomma. Som exempel derpå kan framdragas prologen till Jane Eyre at hvilken knapp ett ord hördes förrän i de allrasista scenerna). Ect annat af årstiden betingadt och, frukta vi, beklagligen oötvervinnerligt obehag är de oupphörliga harklingarne, snytningarne och nysningarne, af hvilka teatersalongen under senare spektakel— —— aftnarne genljudat. Till teaterdirektionen tordej få hemställas, huruvida det icke kan vara af högsta nöden påkalladt att bänkarne å amfiteatern förses med tydligare numror, ty så suddiga som de nu aro, förorsaka de alltför ofta misslyckade promenader mellan de förut tillräckligt trånga bänkarne. En insändare klandrar i skarpa ordalag ett oskick, som sistl. Tisdag lärer egt rum å den s. k. Hyllan, der en ordningens upprätthållare säges på ett. betänkligt sätt ha stört åhörarnes nöje. Vi veta ej huru härmed förhållit sig, men vi äro öfvertygade om att för så vidt händelsen inberättas till vederbörande, fridstöraren kommer att befordras till behörig näpst. At hjertat instämma vi i samme in sändares fromma önskan, att dörrarne, såväl till Tredje Raden som Galleriet (ja väl, äfveo till de andra raderna) måtte bli smorda, för att man må slippa höra det störande och skärande ljudet från gnisslande gångjern och låsar. Som bekant, erhöll nyligen det nybildade associationsbolaget ÅCarl Johans Mekaniska Verkstads Arbetareförening ur manutakturdiskonten sig beviljadt ett lån stort 10,000 rdr. tillgått, att 3:ne af arbetarne för c:a 9 månader sedan reste upp till Stockholm, begärde och erhöllo audiens hos Landets Fader, vår folklige och folkkäre kung Carl XV, och direkte åt honom anförtrodde sina bekymmer, ja, till och med anhöllo om att få låna summan af honom sjelf, en begäran hvilken H. M:t godmodigt leende naturligtvis afböjde, men förskaffade emellertid på ofvan anförde sätt de bekymrade det erforderliga lånet. Men nu kommer ett litet aber: lånet lärer icke utfalla förrän i slutet af året och föreningen är i stort behof af penningarne. Man lärer der före vara betänkt på att hos någon kapitalis8se söka få summan förskotterad, och med den kända hjelpsamhet, som så fördelaktigt utmärker detta samhälle, lärer väl detta heller icke komma att möta särdeles stora svårigheter. Natursångarne, som i går uppträdde ifBorås, gifva i morgon afton sin sista soir6 å Mindre Teatern. De friska och vackra rösterna och det vårdade och flärdfria föredrag, som så fördelaktigt utmärker dessa sångare, skall säkerligen locka mången trån den grönskande naturen in i det lilla Thaliatempiet. Har ni lust att äfven i dag höra en anck dot? Nåväl, se här är en. En högre tjensteman någorstädes tog sig häromdagen sin vanliga promenad i sällskap med en annan perUnder konversationen började vår man son. en mening så här: Jaha! Nästa år är jag 76 år och då ska jag — — -Ah. Gudbevars, utbrast hans följeslagare, Ni tänker väl icke att ta afsked! — Nehej, blet det något förvånade svaret, då — ska jag lägga mej till ylle! Göteborg d. 28 April 1866. Teater. Gårdagens föreställning, till hvilken allmänheten inbjudits genom det lockande programmet af Björnstjerne Björnssons SV Y , 2 a: OT Vi ha fått oss meddeladt, att dermed så