Göteborgsposten – 28 april 1866, sida 1

afseende på de talrika eldsvådor, som i sednare tider (nattetid :) yppats och anses vara anlagda samt på ett betänkligt sätt störa (stört?) säkerheten till person och egendom. I sanning en god ide, som torde törtjena ettertöljd, icke minst i en stad, hvilken, med afseende på mordbrandsanläggningar, i den kommunala häfden ovedersägligen måste komma att framstå som ett högst lysande okempel. Vi föreställa oss, att ett möte i denna stad (inga namn!) bland andra frågor sku finna sig föranlåtet att diskutera den om at lönandet af en särskild brand-domare, om uttrycket tillätes oss, som icke allenast vore skyldig, utan äfven villig till och intresserad af att försaka nattron — ty vanligtvis ske dylika ohyggligheter när nattens skuggor lägrat sig öfver naturen — för att genast, på stående sot, företaga en noggrann ransakning, som då möjligen, eller säkerligen, skulle vara af någon nytta. Som det eljest händer i våra länder ha de brottslige alltför god tid på sig för att omintetgöra eller förlama alla bevis på deras svarta dåd. Ja, måhända den saken tål att fundera på, eller hur, herrar brandförsäkringsagenter? Under det art naturen sjelf som bäst håller på att göra sig grön, rustar man med all fart på våra enda offentliga tillflyktsorter utom staden, Trädgårdsföreningen och Lorensberg, l. för att göra dem så angenäma som möjligt för en vördad allmänhet. Båda dessa ställen ha i år fått nya värdar, hvilka säkerligen, hvar i sin stad, skola uppbjuda all sin förmåga för att få det snyggt och komfortabelt, Den nye egaren till Lorensberg, hr R. J. Graf, ämnar att längre fram på året uppbygga ett prydligt Corps de logis derstädes, ungefärligen å samma plats der den förra byggnaden, ruskig i åminnelse var belägen. För ölrigt fejas och putsas å nämnde ställe öfverallt. Den nya paviljongen är nu inredd och tapetserad, musikpaviljongen har undergått en yttre och inre, väl behöflig renovering och den gamla ruskiga danspaviljongen är apterad till en treflig matsal för större tillställningar, hvilken bland annat erbjuder fördelen at en rymlig musikläktare och säkerligen kommer att under sommaren lifligt freqventeras. För öfrigt komma icke mindre än 4 nya kägelbanor att anläggas, deraf de två torde komma att så inredas att de äfven under den kallare årstiden kunna begagnas. De båda ängarne på ömse sidor om stora ingången lära, så fort sig göra låter, komma att planteras och anordnas i likhet) med den öfriga delen af den vackra lustparMed ett ord, det ser ut som om Lorensken. berg nu ändtligen ginge den bättre tramtid till mötes som det täcka stället onekligen förtjenar. Det beror nu på huruvida våra älskvärda damer ämna fortsätta med hvad de redan sistl. sommar gjorde en så vacker början, att nemligen gerna och ofta styra sina steg åt Lorensbergs lummiga lunder. I förtroende vilja vi omtala att ställets dryader under hela den förflutna vintern icke en enda gång störts af de mer eller mindre tvetydiga och stormande baler, hvilka fordom under den årstiden brukade der anordnas, utan att lokalen tvärtom sökt ozh framgent kommer att söka bibehålla den jungsfruliga skärhet som återigen börjat att hvila deröfver. Från och med I:sta Maj, då lokalen öppnas, komma omnibusar (å 10 öre personen) och droskor (å 25 d:o d:o) att middagar och aitnar oupphörligen besörja trafiken deremellan och staden. Vi ha derjemte hört glunkas om att musik skulle komma att utföras hvarje middag, och-är detta sannt, så skall det säkerligen bli lika angenämt för gästerna som inbringande för värden, oaktadt de naturligtvis ej obetydliga omkostnader en dylik anordning måste medföra. Första Maj! Hvilken melodisk klang ligger det icke i dessa ord, isynnerhet då man som nu har skäl att hoppas att den dagen kommer att inleda den angenämaste perioden på hela året. Men ett ord i förbigående! Paris har sina Longchamps-promenader, Stockholm sina Djurgårdsturer och fordom var det äfven en sed här i Göteborg att man på den dagen fick se våra vackra aller hvimla af promenerande till fots, till häst och i vagn. Månne det skulle vara omöjligt att denna vackra sed ännu en gång upptoges? Vi fråga endast, vi; Tisdagen får medföra svaret, hvilket vi hoppas måtte bli så gynnsamt som möjligt. Till Nya Teatern locka de der uppträdande förtjenstfulla artisterna fortfarande en talrik och lifligt intresserad allmänhet. Dagen gryr, at Hedberg, och Charlotta BirchPfeiffers temligen vårdslösa dramatiska bearbetning af Currer Bells mästerliga karakters teckning Jane Eyre ha utgjort ayneterna, för att icke tala om Björnstjerne Björnsons De Nygifta och Molieres Den inbillningssjuke, hvilka båda stycken i går afton fyllt salongen. I utförandet af titelrollen i Jane Eyre utvecklar fru Raa ett så beundransvärdt genomtänkt och själfullt spel, att det — — — — 22— väl kan uppställas som ett värdigt motstycke till det erkändt ypperliga utförande, som kommer denna roll till del på Sveriges första