Göteborgsposten – 25 april 1866, sida 1

BASTARDEN Af PAUL SAUNIER. — Ja, densamme jag lörut haft, monseigneur. — Det finnes ju ännu en särskilt utgång utåt fältet? Stanislas gjorde ett bifallunde tecken med hufvudet. — Godt. Uppehåll soldaterna äuda tills jag hunnit sadla och betsla din häst. När du kan anse att jag slutat och kommit ut på fältet, så öppna din port, erbjud soldaterna att visitera ditt hus och laga framför allt att Marguerite ligger qvar hos denna dame! ... hennes dotter! ... Men ej ett ord om vår härvaro! ... Du skall skall bli frikostigt belönad. Farväl! Ah! jag glömde .... Om jag till i morgon ej synts till, så svär mig att låna denna dame en bonddrägt, ledsaga henne sjelf till Montargis, skaffa henne hästar, en vagn, och säg henne att jag skall återförena mig med henne i Nantes. Har du förstått mig? — Det är afgjordt. Skynda! Jag hör att soldaterna äro oroliga. Renaud gick till stallet och sadlade der hästen, under det Stanislas stod på gården och ropade med hela kraften af sina lungor: AT fr Noa 01