Göteborgsposten – 25 april 1866, sida 1

————————— landtmannen satt plogen i gång för sitt påbörjade vår-arbete. Utom detta har seglationen i Göta kanal tagit sin början. Så passerade här i Onsdags — den omnämnde stormvåädersdagen — för första gängen lastdragaren Kasper Ehrenborge, kapt. Johansson, kommande itrån Sjötorp, och ämnande sig till en af Wetterns hamnar, för att intaga last. Oaktadt det ruskiga och stormiga vädret (det haglade vid samma tid som ångaren ankom till Töreboda) hade likväl något folk infunnit sig vid kajen, för att hälsa den förste ångbåten välkommen. I Fredags, d. 20 d:s, ångade här förbi det ståtliga och eleganta ångfartyget Vieille Montagne!, tillhörigt ÄÅmmedergs-bolaget, och lastadt med zinkmalm, destineradt till Göteborg, hvarifrån malmen vidare skall exporteyas till utrikes ort. Ä Ämmeberg, i hvars närhet de största rinkmalmsgrufvor finnas i Sverige, ligger i en naturskön trakt vid Wettern, och eges, som bekant, af ett utländskt bolag, som der utvecklar en förvånande verksamhet. Icke mindre än 800 arbetare hafva f. n. der full sysselsättning i och för upptagande af zinkmalmen, hvartill en egen jernbana, !(, mil lång, är dragen från Ammeberg, så att den uppbrutna malmen med lätthet transporteras till den vid Ämmeberg anlagda hamnen, derifrån den vidare fortskaffas at det ofvannämnda, bolaget tillhöriga ångs. Vieille Montagne till Göteborg. — Intendenten, hr Schwartzman, en i bergshandteringen kunnig man, utmärker sig för ett ordningssinne och ett tillmötesgående, som angenämt öfverraskar hvarje resande, som besöker detta i sitt slag storartade stille, hvilket har ett stadslikt utseende, för att närmare taga det i betraktande. På kontoret finnas anställda 12 kontorister, hvartill komma 6 ingeniörer, hvilket tillräckligt angifver ställets qvantitativa verksamhetsfält. Ett på sätt och vis märkligt dödsfall har inträffat här i orten. F. d. kronoinspektoren Gerdslovius, bosatt i Sjötorp, afsomnade i Måndags vid nära 77 års ålder. Den aflidne, hvilken börjat sin bana som en obetydlig handelsbetjent, utnämndes till krono-inspektor i Mariestad efter en sin broder, hvilken befattning han innebade i flera år. Det var icke på denna lugna plats han skulle göra sig bemärkt och känd. Hans skarpa hufvud och spetsiga penna förde honom på advokatyrens slippriga stråt. Ian uppträdde som en skarpbiten processmakare och utredde oftast de mest invecklade rättegångsmål med lycklig påföljd, dervid han sällan sparade på peppar och salt:. Detta sågs dock ej med blida ögon, hvarföre han ingat en viss respekt der han uppträdde. — Alltid glad och fryntlig till lynnet och med skämtet, stundom blandadt med satir, på sina läppar, var han en gerna sedd gäst i många kretsar. Nu på gamla dagar bråkade han icke mer utan lefde endast i tlydda dagars minnen. Mariestads diligens-bolags direktion har, hvad man icke kunde törmoda, fattat det visa beslutet, att d. 1 nästk. Juni upphöra med den dagliga diligensförbindelsen mellan Töreboda och nämnde stad, och i dess ställe flytta den till Moholm. Hvad bolaget vinner bärpå, är ett problem, som det sjelft är förbehället att lösa, enär för det första vägen emellan Mariestad och Moholm är långt sämre och svårare, än den som finnes mellan Töreboda och Mariestad, och för det andra kommer passagerarnes antal antagligen ej att ökas, men väl att minskas, alldenstund afgiften blir densamma som den här bestämda. Saken har lifiigt diskuterats af flera, och ifrån hvilken synpunkt man än betraktar saken, så kommer man alltid till det totalomdömet, att bolaget härvidlag i sin i föröfrigt lofliga spekulationsanda låtit sin fantasi förespegla sig en bättre förtjenst, än hvad den förut haft. Sannolikt är emellertid, att i händelse Törcbodaboarne anse en diligensförbindelse med Mariestad för sig gagna något, de nog sjelfva mäkta gå i författning om daglig kommunikation med nämnde stad.