Göteborgsposten – 23 april 1866, sida 1

trängare tullsystem. Den förre scyrkte sina uppgifter med officiela handlingar; men frih. Klinkowström förklarade med mycken suffisens att hr Bennich förstår ingentingv. Frih. af Ugglas anställde ett litet förhör med frih. Klinkowström. — Friherren har behagat yttra att — — — det var ju så: -— svarade den senare, — anledning deraf får jag anmärka — fortfor frih. af Ugglas — och så gendrets den alltid tvärsäkre protektionisten grundligt, men artigt. Slutligen voterades om punkten: 5 röster mera afgåfvos för densammas bifallande än för läggande till handlingarne. Deretter förekom utskottets förslag om införseltull å lefnadsmedel. Då denna punkt föredrogs begärde frih. De Geer ordet, förmälande att han i denna fråga ej skulle begärt ordet, men hade anmodats uppläsa ett anförande af frih. Gripenstedt, hvilken af sjukdom var hindrad att sjelf komma tillstädes. Detta antörande — in extenso intaget i gårdagens Aftonblad, till hvilket jag får hänvisa — är, såsom allt det som frih. Gripenstedt talar eller skrifver, ett mästerstycke i klarhet, styrka och bevisning. Det afbördes under djup tystnad. Det skulle helsats med bravorop om det framförts at friherren sjelf med den kraft i föredraget, den elegans i uttrycket, som denne utmärkte talare som ingen eger till sitt förfogande. j He Lagerbjelke, troligen landssekter i Södermanland, läste med svag röst ett anförande, som antagligen var hållet i protektionistiskt syfte — jag säger antagligen, ty man talade högljudt nere i salen, så att hans ord försvunno i sorlet. En af kung Carls adelsmän, som kommit till den värdigheten såsom upplyst — och rik jordegare, föredrog en ryslig skildring af landets betryck genom frihandelssystemet. Han helsades med bravorop och satte sig förtjust. Efter honom fick kapten v. Kriemer ordet. Han skämtade smått med det nya lifselixiret som utskottet ordinerat, men sporde om det var klokt att sedan frihandelssystemet i tio år med fördel tillämpats, då vi gifvit andra länder exempel på liberalare tullagstiftning, nu slå reträtt och gifva ett exempel på vankelmod och skuggrädsla. Grefve at Ugglas fick nu ordet. Denne talare yttrar sig ej ofta, men då han gör det, sker det på ett sätt, som visar att han tänkt sig in i ämnet grundligt och allvarligt. Hans framställningssätt är behagligt. Hans ord afvägda; han talar med öfvertygelsens hela kraft, och om någon vid detta tillfälle kunde ersätta. ftriherre Gripenstedt, så var det grefve af Ugglas. Han förklarade sig väl känna sinnesstämningen inom riddarhuset, men också inom hela landet. För den förra fruktade han icke, ty han hoppades att skäl skulle verka — till den senare hyste han förtroende, ty den var frisinnad. Såväl han som hr v. Kremer talade varmt tör deras rätt — arbetarnes anspråk på att ej lefnadsmedlen fördyrades genom konstlade medel — som lefva af sitt arbete. Han varnade för de betänkliga följder som en opåkallad prisstegring kunde medtöra: arbetarne utgöra ett element i statsorganismen, som man ej ostraffadt kan missakta. Begge dessa talare erinrade om huru artikeln fläsk, den första artikeln som i punkten förekom, och hvaröfver först skulle beslutas, utgjorde företrädesvis arbetsklassens föda, huruledes denna artikel, likasom kött, på grund af särskilda nu inträffande omständigheter sannolikt i alla fall skulle fördyras, och sporde om det var rätt att öka priset derå genom införseltull. Särskildt framhöll gretve af U. det orimliga deri att utskottet åsatt tull på fläsk, men gjort införseln af lefvande svin tullfri. . Grefve af Ugglas ställde hela sitt anförande till de begge protektionistiska wiherrarne. Jag behöfver ej säga att de replikerade med samma fraser och bålstora utrop, som hundratals gånger förut af dem upprepats. De ha nu en gång för alla vuxit fast i den töreställningen att tullnedsättningar skola medföra förlust för den af dem omvårdade statskassan: de vilja — eller kunna — icke fatta, att dessa nedsättningar åtminstone komma konsumenterne till godo, de tänka alltjemt på sina grisar, sina oxar, sitt smör, sin spanmål, som genom införseltull skulle få ett högre pris. Jag afbryter här mitt riddarhusreferat — det omfattar endast adelns förmiddags-plenum — och ötvergår till Presteståndets förmiddagsplenum. Ståndets ömhet för öfläsket och köttet ur fullt jemförlig med, den öfvergår till och med, ståndets kärlek för statskyrkan. Vården om den senare är en bagatell i jemförelse med ätrån efter ett ökadt pris på fyrfotarne. Nu lades alldeles åsido skriftens språk — vallt kött (och fläsk) är hö. Det gällde ökad inkomst af tiondens omsättning — och de andliga fäderna utvecklade en sådan vältalighet och en så fast hållning i voteringen, att Guds välsignelse väl ej skall uteblifva — i kassan, hvilket är hufvudsaken. Prosten Melåän cscam hada mad att unna