Göteborgsposten – 21 april 1866, sida 1

JAVA VO VA MV — Penn skallande applåd från en ,fullsatt salong, som det heter på referentspräket, skulle icke kunna bättre bevisa, att artisterna verkligt löst den svåra uppgiften att komma oss att glömma, att vi befinna oss i en teatersalong, att det som föregår framför oss endast är skenbart, kortligen. komma oss att sjelfva letva med i handlingen, älska, hata, skratta, gråta, hoppas eller törtvifla med de lyckliga eller olyckliga varelserna på tiljorna, som föreställa verlden. Vi äro äfven öfvertygade om att detta stycke ännu flera gånger skall kunna samla en talrik och lifligt intresserad publik i Nya Teaterns salong. Sedan fru A. Ahmans helsotillstånd numera så betydligt förbättrats, att hon i slutet af nästa eller början af påföljande vecka tor de komma att uppträda på scenen, äro flera nya och intressanta stycken, som finnas på sällskapets repertoir, att förvänta, såsom t. ex. Notarien Guerin, De gamla ungkarlarner, den i ÅIlelsingtors Tidningar så grymt nedsablade Kärlekens blindbockar icke till förglömmandes. Om Fredag lära Björnstjerne Björnsons så mycket beprisade interiör af det husliga lifvet De Nygifta samt Molieres Den inbillade sjuke komma att uppföras. I det förstnämnda stycket säges det att icke mindre än 3:ne af sällskapets unga damer, neml. m:llerna Hartman, H. Hermansson och Wiberg, komma att alternera i Lauras, den unga nygitta frun, roll. Vår publik har således antagligen att motse en intressant serie af säkerligen högligen angenäma dramatiska konstnjutningar. Sällskapet P. B:s andra soir i Lördags var fåtaligt besökt, men belåtenheten med hvad som presterades nära nog lifligare än vid den första. Vi vilja icke inlåta oss i några funderingar öfver de möjliga orsakerna till det klena huset — det förnämsta torde kanske böra sökas i en lätt förklarlig öfvermättnad hos den med så höga entråafgifter enda möjliga publik — vi vilja endast här med offentligen uttrycka sällskapets tacksamhet till de älskvärda damer, hvilka lika beredvilligt som talangfullt medverkat vid de båda soireerna. I tidningen Förposten för i Onsdags läses följande egendomliga kungörelse: I min handelsbutik i Göteborg inkom år 1863 en madam Andersson från Frölunda, begärande att få köpa kläde, det hon ock på kredit erhöll af min syster, som biträdde i butiken. I brådskan glömde man att anteckna denna madam Anderssons förnamn, och ingen liqvid har sedan dess af mig erhållits, hvadan jag nu, då jag ej kan på annat sätt söka personen, härmed anhåller, att den madam Andersson, som vet sig vara skyldig för ofvannämda kläde, inom 14 dagar sin skuld, utgörande 11 rdr 33 öre, restfritt liqviderar vid den påföljd att jag i annat fall genom konungens befallningsman å orten låter anställa en sammankomst med alla madamer inom socknen med namnet Andersson, då hvar och en får aflägga Ed på att hon ej hos mig hältar för namnde skuld. Göteborg den 1 Febr. 1866. E. Strömblad. Med anledning af denna kungörelse har krönikeskrifvaren, som nästan dagligen har äran emottaga skrifvelser rörande de mest heterogena ämnen, fått inhändiga en klassisk epistel, hvarur vi återge följande: Ack min snälle och beskedlige hr krönikeskrifvare, haf förbarmande med oss och låt denna vår ödmjuka förklaring komma i ljusan dag En handl. E. Strömblad som har en bod i basaren vid fisktorget har satt oss i förposten och hotar att genom konungens befallningsman stämma oss och tvnga oss att svära på att vi inget är skyldig honom. Ack min beskedlige och högädle hr Krönisk säg oss om han har rätt härtill kan han tvinga oss att sätta våran salighets ed på spel då vi ej ha med honom att göra och inget är skyldig utan de som han uppger ska vi derföre äfven bli framkallade till hr Strömblad för att inför bonom och för den som vet allt svära och förbanna oss på det att vi ej är skyldig honom något. O Herr Handlande!!! Tänk på att man skall tala ja ja nej nej, men ej mera än som behöfs, Om vi nu är tvungna att svära så måtte vi väl slippa om vi gå in på att alla madammer Anderssoner lägger ihop och ger Strömblad summan hellre än vi sätta vår dyra och evigt outsäglig dyra salighets ed på spel — Kåre och älskade Herr kro nikeskrifvare tag in detta neka inte åpplys oss hvad vi skall göra — — — — — — Madammerna Anderssoner från Frölunda. Ehuru vi med skäl betvifla detta noggrannt afskrifna dokuments äkthet, eller, med andra ord sagdt, tro att det är Åunderstucket, vilja vi dock i såväl kärandens som svarandernas minne endast återkalla Rättegångsbalkens 17 Kap:s 29 och 30 SS, hvilka innehålla åtskilligt. intressant om när värjemålsed af