Göteborgsposten – 21 april 1866, sida 1

Det är på morgonqvisten. Familjen sitter vid kaffebordet. Herrn i huset fördjupar sig som bäst i morgontidningen, men afbrytes i denna intressanta sysselsättning af sin äkta hälft, som efter att ha vexlat ett ögonkast med sina båda döttrar — ett sådant der ögonkast, som alltid innebär mordiska planer på söta pappas kassakista — i en tonart, ljuflig som vestanvinden, när den leker på eolsharpans strängar, inleder en konversation med den lycklige maken och sadren, som bakom sitt tidningsblad trasslat in sig i den utländska politiken: ÅAdols! — ÅIlvad vill du min vän:— Tycker du inte att vår lilla Fanny är bra blek? (den lilla Fanny är inom parentes sagdt, kanske lång som en bumlestång och rödfnasig som ett vinteräpple). Nej. minsann tycker jag ej! Hm! Preussens svar har afgått till Wien — — — — -Ådolt, vet du hvad? Amalia, har nu i en åtta dar hostat på ett sätt som riktigt gör mej ängslig! (Amalia har helt enkelt fått sig en liten katarrh efter sista balen, der hon trattade i sig den ena iskalla glagen efter den