Göteborgsposten – 19 april 1866, sida 1

af garnisonen i Joigny, och när ögonblicket blir gynnsamt omringa vi den lilla borgen och taga fåglarne i buren. Tack vare den säkerhet abbån visste ingifva Renaud och hans vänner, lyckades hans plan förträffligt. Pierre blef innesluten och bevakad i stallet, der han läg. Beträffande Michel som låg i bottenvåningen af huset, så öfverraskades han under sin första slummer, blef säkert bunden och de rop han försökte uppgifva blefvo snart qväfda. Icke destomindre hade de hunnit ända till den vaksamme gardeslöjtnantens öra. Hastigheten af anfallet hade gäckat hans försigtighetsmått; de anfallandes antal och Chalais fasta vilja triumferade öfver hans mod. Det var först efter grefvens afresa som han beslöt sig för att omtala allt för hertiginnan de Chevreuse. Hon lät höra en djuh suck, aftorkade en tår och förblef några ögonblick försjunken i sorgliga betraktelser. — Iåtom oss afresa! sade hon slutligen, i det hon häftigt reste sig upp; vi ha ingenting mera här att göra. — Låt mig åtminstone återfinna Michel. Kanhända dessa uslingar ha dödat honom. I alla fall måste Pierre laga hästarne i ordning. — Skynda er, ty jag längtar att få lemna detta slott, yttrade hertiginnan sorgset. Renaud gick ner. Tan fann Michel ännu bunden Han frigjorde honom hustigt och hjelpte honom upp på fötter igen. Båda två begåfvo sig derefter att söka reda på Pierre. Han låg utsträckt i stallet på en bundt hö och var bunden till händer och fötter.