Göteborgsposten – 19 april 1866, sida 1

jag får veta det, vare sig i dag, i morgon, om åtta dagar, är du en död man. Du ser att jag kan betala mina skulder ... Akta dig! Han försvann qvarlemnande den förskräckta drängen. Denne skulle verkligen trott att han drömt, om ej de fem pistolerna befunnit sig i hans hand. Laffeymas hade snart återförenat sig med Boisrobert som började hacka tänderna af köld. — Vi ha dem, sade han. Kom! Han förde abbän med sig till det ställe der deras åkdon befann sig. DEsquilly och Boirtordu väntade dem der. Abben satte sig upp i vagnen och svepte omkring sig alla ytterplagg som funnos till hands. — Nåväl? sade han derefter. — Jag har hört allt. De skola afresa och styra kosan mot slottet Pardaillan der de stanna. De tro att vi förlorat spåren efter dem. — Låtom oss lemna dem i denna tröstande villfarelse. Hvad är det för ett slott du talar om? — Det tillhör herr de Francheterre, är beläget nära Joigny och i temligen dåligt skick. — Nå, må de då afresa! Vi skola öfverrumpla dem! yttrade Boisrobert med ett småleende. — Hvilken är er plan? — Den är helt enkel. Jag låter dem installera sig, jag låter gränserna till slottet bevakas af ett kompani soldater som jag på kardinalens uttryckliga befallning lånar