Göteborgsposten – 17 april 1866, sida 1

— Ingen onödig artighet, afbröt Chalais. Hvad vill ni mig? — Anar ni ej det, herr grefve? — Kanhända; men jag får bedja er observera att det är jag som frågar, yttrade adelsmaunen stolt. — Jag får då svara er, herr grefve, att hans eminens uppdragit åt mig att föra er tillbaka till hofvet, om jag funne tillfälle dertill. Detta tillfälle har jag nu framkallat, som ni kan finna. Med dessa ord vände sig abbdgen mot soldaterna som omgåfvo honom. — Det vill med andra ord säga att ni tror er ha uppfyllt er mission? Ni har rätt i händelse jag gifver mig, yttrade grefven; men om jag icke gifver mig? — Jag hoppas, monseigneur, att ni värdigas undvika. att jag nödgas använda våld mot er? — Det beror på er, abb6G! — På mig, svarade Boisrobert, på mig ensam? Oh! jag är färdig till allt för att icke öka antalet af offer. — Hör då på, atertog Chalois. Ni skall på ed försäkra mig att ingen här blir oroad, att ni skall lemna detta slott på samma gång jag lemnar det. På detta vilkor är jag er fånge. — Monscigneur, ni tyckes glömma att ni befinner er i en belägenhet, i hvilken det ej bör vara ni som föreskrifver vilkor, och att om det icke behagar mig att antaga dem .... — Det står er fritt att icke göra det, fortfor grefven i det han grep den pistol som ännu satt qvar i huns gör