Göteborgsposten – 14 april 1866, sida 1

——— — T——— len andra ja sedeln taga sig så besynnerligt ut bland alla de öfriga nejen. Ståndet antog, dock efter votering, den förändring i regeringsformen, hvarigenom tryckning af åtskilliga statshandlingar, sedan de blifvit ett halft sekel gamla, skulle vara medgifna; men d:r Lindgren reserverade sig häremot, ådagaläggande dymedelst att han icke ir någon vän at de svenska historiska forskningarne. Borgarståndets förhandlingar, likasom bondeståndets, erbjödo intet at intresse. Deu Nilla kärmytslingen emellan några ledamö.vr af unktionen Björck och dito Murån om hompetens för extra ordinarie tjenstemän i banken, slog äfven i borgarståndet så ut, att maturitetsexamen erkändes som kompetensvilkor. Man har nemligen så svårt fatta, all 3511— målen vid en bankinrättning äro desamma som på ett annat allirskontor, om att på begge ställena fordras egenskaper, lör hvars innehafvande ett examensbetyg icke lemvar några garantier. 1 Bondeståndet anmärkte Anders Anders son från Göteborgs och Bohus län att haus företrädare Lars Rasmusson i IHufveröd nyligen aflidit, nära 67 år gammal. Lars Rasmusson, som i egenskap af de fyra Inlandshäradernas ombud fungerat vid alla riksdagarne mellan 1840 och 1353, var en man med godt hufvud, en slipad karl., som det heter, och i karaktersegenskaper på samma ståndpunkt, som t. ex. Petter Jönsson i Träslända, men denne vida underlägsen i tyndighet och förmåga. Ilan egde stort inflytande i ståndet, isynnerhet på intrigens vägar, i hvilka han var särdeles bevandrad. En stor vän at det rena bondes:änder, hatade han de herrar, som deri gjorde intrade, och motsatte sig med ifver ståndeta törstärkning med intelligenta elementer. lin sjellskrifven ledamot i statsutskottet, motsatte han sig vanligen de anslag som regeringen företrädesvis lade vigt på, men då sedermera votering derom anställdes, blef man olta ovies, huruvida Rasmusson lagt en nejeller jasedel i urnan. Anledningen till hans ickeåterväljande vid denna riksdag känner jag ej; om han sjelf afböjde ett återval, så skedde det troligen på grund af inträffad sjuklighet: men i hans lynne låg annars ingen tillbakadragenhet. Kanske var det en förkänsla al den stora frågans framgång, som instinktlik. höll honom hemma; ty han tillhörde den gamla stammen inom bondeståndet, som väl talade mycket om, men föga ifrigt önskade en reform al det gamla representationssättet.