mindre honett sätt, hvilket försök, som man kunnat förutse, skulle blifva ganska dyrt för denne ovane hafrespekulant. Då neml. bonden skulle hafva betalning för, efter hans uppgin, levererade nägra tunnor hafre, och som bevis härpå framvisade ett af köpmannens bokhållare utsärdadt qvitto med hans husbondes namn derunder, ett sätt, som måste begagnas i anseende till mängden af hafresäljande bönder, upptäckte köpmannen, vid en liten granskning af detta dokument, att stilen icke var bokhållarens utan förvånande lik säljarens egen. Ehuru af naturen godhjertad, blef köpmannen likväl nu förtörnad öfver denna oväntade subtraktion i hans förtjenster och hotade derföre lörfalskaren att genast anmäla saken för länsmannen, men efter många böner af den oredlige hafrefärsäljaren och på förbön af hans bekanta, lät han omsider nåd gå för rätt, men bonden fick dock friköpa sig med 500 rdr som köpmannen, sör principens skull, lät honom utbetala.