Göteborgsposten – 12 april 1866, sida 1

Ä 2 — —. yttrade en skräddare, med en axelryckning. Nå än stöflorna då!, inföll min skomakare. En kunglig sekter och stor konstkännare visade bättre esprit darrangement. På hvardera eskissen fanns något parti till lags, och han var ifrigt sysselsatt med att för några beundrande damer förklara huruledes det bestämdt skulle gå an att flytta hufvudet från den ena på den andra eskissen, taga armarne från en tredje och bringa dem på den andre, göra svärdet något gröfre, förlänga kanonen och anbringa sporrar på stöflarne. Derefter trodde han med visshet att statyen skulle bli helgjuten, realisera iden och åstadkomma ett tillfredsställande totalintryck af det svenska hjeltemoder. Damerna instämde. Jag hade hört nog, och gick min väg. Längre fram skall en större samling af utsedda konstnärer och konstkännare sammanträda för att fälla sin dom. De skola lägga samtliga eskisserna i Prokrustes-sängen, och sedan den saken är undangjord, så får komiten bestyret med sjelfva beställningen först; sedan med förberedelserna till platsen, der: statyen skall resas, sannolikt planen framför. Artillerigården, hvadan regeringens samtycke erfordras; vidare med stadsfullmäktige för medel till platsens planering och förskönande, hvartill fonden blir otillräcklig; så långa öfverläggningar, betänkanden och voteringar o. 8. v. 0. s. v. hos stadsfullmäktige. RH Det är just nu, som ni vet, konsternas period i hufvudstaden. Här har konserterats för skarpskyttekassor, teaterkassor, välgörande kassor, och äfven för enskilda ändamål. Näst de medverkande artisternas outtrötliga beredvillighet, är allmänhetens bevågenhet ölver allt beröm. Härom aftonen gaf hr Franz Berwald sin stora konsert i Storkyrkan. Det var en historisk konsert, sade man. Den var ganska talrikt besökt, och allmänheten var belåten med den — tillochmed tidningarnes patenterade konstdomare ha uttryckt sitt nådiga välbehag. Naturligtvis sjöng fru Michaeli och tjusade som alltid. At de nio numren voro de fem af hr Berwalds egen komposition. Han skall vara den i Sverige mest hemmastadde i kontrapunkten, som lärer vara något helt annat än den der matematiska punkten, som vi först gjorde bekantskap med 1 Euclides — har jag hört. Det är en intressant gubbe, denne Franz Berwald. Han har upplefvat mer än 70 vintrar, men är frisk som en nötkärna, rask som en tjugoåring och modig som en skarpskytt, med en ståtlig hållning, som det anstår en man, hvilken känner sitt värde. Niskulle ha sett honom stå deruppe på orgelläktaren, sjelf anförande den 80 personer starka sångkören. Han erinrade om en Imperator. Våra generaler kunde gerna, hvad hållning och lugn beträffa, gå i skola hos honom. De gråa håren och de sjutio åren ha icke försvagat hans inspiration som kompositör. Han komponerar ännu stora saker, som ej skola bli bortglömda. Han är tillika en skicklig affärsman, har tillochmed drifvit ett tegelbruk här i staden med förtjenst, och hans inverkan på Christina Nilssons bildning har ej varit ringa. Hon skrifver snälla bref till honom om sina triumfer och han svarar henne, gifver henne goda råd och förmanar henne att studera och att ej låta dåra sig af lyckan. Han skrifver äfven små bitar i tidningarne, alltid pigga och egendomliga. Han skrifver tillochmed poesi vid sjutio år. Han hinner ock med att vara lärare vid musikaliska akademien, icke för lönens skull, ty den tror jag han alldeles afstår i anseende till akademiens skrala finanser — (ständerna äro så njugga, ty deras sång på andra toner sår); han gör det allenast af intresse för konsten, och det hedrar honom. På den ofvannämnde konserten sjöng hr Labatt en aria ur Josef i Egypten. Han är nu kanske hufvudstadens förste tenor. Han ir tillika en arbetsam affärsman på ett konor. Det säges att Kongliga teatern vill tillegna sig honom. Men det säges äfven att ian i reda penningar uppskattar sin frihet så jögt, att teaterns kassa har svårt att uppväga den. Svea hofrätt har förklarat det af grefve Tenning Taube etablerade Stenby-aktiebolaget ör synonymt med lotteri och fällt honom till 50 rdr böter. Han skall gå till kungs — för principens skull, säga alltid advokaterna lär de tappa en process. Det är också af igt att få utrönt, om ej egarne af cirka hälfen af Sveriges fasta egendom i städerna och 2 2 2 — -. AA 494 Aa 2 43r