Göteborgsposten – 11 april 1866, sida 1

— — QQAQ:— -—— — elat gå ståndets anspråk i skjutsfrågan till nötes. Presteståndet afslog ekonomiutskottets beinkande med förslag till sammanjemkning af tåndens skiljaktiga beslut i fråga om utvidande af qvinnans medborgerliga rättigheter. )oktor Lindgren påstod att utskottet i detta örslag gått längre än i sitt förra. Utskottet till nu ställa qvinnan framom mannen, beörva henne den ädla doften, göra henne till omazon, och likasom tvinga männen att öfveraga yrken, som han icke skulle uträtta. Då :iskop Sundberg icke lägger sitt ord i vågskålen, eger doktor Lindgren stort inflytande, och betänkandet blef, såsom sagdt är, förkatadt. Bondeståndet fattade alldeles motsatt eslut. Såväl Bankens styrelse som Bankoutskotet ha insett nödvändigheten af att förse banken med skickliga tjenstemän och dugliga siferkarlar. Erfarenheten har visat, att de akalemiska examensbetygen icke erbjuda någon säker garanti för skicklighet i det som fordras af en banktjensteman. Utskottet hade dertöre nu föreslagit att styrelsen skulle ega rätt att till extra ordinarier antaga äfven sådana personer som icke undergått afgångsexamen vid elementarläroverken, men på annat sätt ådagalagt motsvarande kunskaper. Prestestån det förkastade detta stadgande, som — besynnerligt nog — endast af professor Agardh försvarades. De andlige fäderna hade sig väl icke bekant att de skickligaste tjenstemännen vid de största och bäst skötta privatbankerna alldeles icke aflagt någon embetsexamen för inträde i räkenskapsverken, men att flera af dem på ett alldeles utmärkt sätt sköta sina åligganden och att några, ej få, af dem kunna sägas sköta hela den bank vid hvilken de äro anställda. Bondeståndet var deremot i samma fråga mera medgörligt, dock ej i så vidsträckt mån som Rundbäck, hvilken föreslog, ganska välbetänkt, att Bankofullmäktige skulle berättigas till bankens tjenstemän antaga dem som för bankens tjenst finnas vara lämpliga. Men då detta törslag mötte ogillande, så erinrade Rundbäck att om ståndet strängt höll på examina för kompetens till inträde i banken, så hade ståndet derigenom förklarat sina egna ledamöter i bankstyrelsen (bankofullmäktige) inkompetenta, ty ingen af dem hade visat sin skicklighet till det höga förtroendet genom examina eller studier. Denna argumentation var på en gång så fyndig och så dräpande, att den lemnades obesvarad. Deremot visade ståndet en afgjord obenägenhet mot föreslagna löneförhöjningar, utom till vaktbetjeningen i banken. Den inom bondeståndet i allmänhet rådande oviljan mot löneförhöjningar är också ganska karakteristisk. De hedervärda se sig dock sjelfva rätt väl till godo i arfvodesväg. Sålunda är t. ex. bankofullm. Erik Ersson alldeles icke obenägen att jemte sitt arfvode i banken uppbära arfvode i de tvenne komitåer dit han blitvit insatt. Bondeståndets ledamöter hafva ofta med mycken stränghet klandrat tjenstemännens reseräkningar till lands då sjölägenheter begagnats, men samma metod följa äfven de förra då de uppgöra sina reseräkningar till statsrevisioner o. d. Ja, de hafva till och med utan tvekan tagit betaldt af staten för resor som bevisligen icke blifvit gjorda. ————— Lene