Göteborgsposten – 9 april 1866, sida 1

— Framåt! ropade Renaud, sedan alla vidtagit sina förberedelser, till hvilka hörde att draga pistolerna ur hölstren. I samma ögonblick som de redo ut från värdshusgården, hörde de ljudet af ursinnigt galopperande hästar och sågo ett halft dussin ryttare. Dessa befunno sig nu på ej 50 stegs afstånd. Liksom om månen velat upplysa denna scen, framträdde den plötsligt ur skyarne, som hittills dolt honom. — I sporrstreck! befallde Renaud; och om man ej anfaller, så låt oss icke göra onödigt buller. Med dessa ord och just som den ankommande truppen var helt nära dem, kastade han sig i sadeln. — Se der äro de! skrek en röst efter dem. Mod! vi ha dem! Gif akt! Fyr! Om de angripande hade varit beredda på anfallet, skulle de utan tvifvel ha gjort några hål i Renauds trupp; men de behofde tid att draga sina pistoler ur hölstren, och de som de förföljde hade redan fått stort sörspräng då man hörde ljudet af de sex skotten. Kulorna hvisslade omkring de förföljdes öron utan att dock någon blef skadad, utom Gaspillae som i venstra armen kände en lätt smärta. — Framåt! upprepade Renaud, — Det skulle vara ohotigt att icke svara dem, cap såå Dious! svarado lixväl Gaspillae, i det han gjorde helt om. Han sigtade och gaf eld.