Göteborgsposten – 7 april 1866, sida 2

YpskLGIUUIB. — — kran Utlandet. Situationen är för dagen den mest obeslämda. Såvidt vi kunna finna af de många örvirrade och motsägande berättelserna, skulle ställningen ungelär vara den, av diplomatien uter ar I verksamhet, medan rustningarne orttara och särskilt alla de tyska Mellanstaerna, äfven de smärre, äro i verksamhet för att göra sig i ordning till ett krig. På den preussiska cirkulärdepeschen till de tyska hofven, hvilken påvördar Österrike hela skulden or krigsspänningen, har, såsom förut i hast nämnts, Österrike svarat med en kategorisk förklaring, att det ej vill något krig, utan blott rustat till försvar. Uti denna österrikiska depesch, hvilken al sändebudet i Berlin illsändts grefve Bismarck, yttras följande: Det har kommit till den k. k. regeringens kännedom, att preussiska regeringen. för att icke påtaga rik ansvaret att hafva närt farhägorna angående fredens upprätthållande, beskyllar hofvet i Wien för fientliga afsigter och att hon tillochmed gått så långt. att hon framställt möjligheten al ett beväpnadt ankrepp från Österrikes sida mot Preussen. Fastän det är notoriskt och inom hela Europa erkändt, att intet skäl för sådana påståenden finnes, måste den k. k. regeringen likväl lägga vigt på att protestera mot en beskyllning, hvilken står i skriande motsägelse mot uppenbara fakta. Underteckuud ha derför fått i uppdrag, utt förklara grefve Bismarck kategoriskt, att ingenting är mera fjerran från H. M:t kejsarens afsigter, än en mot Preussen riktad offensiv aktion. Det är ej allenast de känslor af våoskap för såväl konungens person som för konungariket Preussen, hvarpa kejsaren så ofta gifvit bevis genom handlinsar och ord, som formligen utestänga dylika afsigter, utan äfven det, att kejsaren å andra sidan icke glömmer de pligter, som Österrike och Preussen hogtialiken åtagit sig, då de undertecknade den tyska förbundsakten. H. M:t kejsaren är fast besluten, att för sin del icke ställa sig i strid mot bestämmelseroa i sorbundsaktens art. 11. hvilken förbjuder medlemmarne al Förbundet, att med våld genomdrifva utjemnandet af deras besvär Undertecknad har fått i uppdrag att, i det han uppmanar hr ministerpresidenten, att för sin höge monark förete denna note, bifoga uttrycket al sin Önskan, att det k. kabinettet må otan omsvep och så bestämdt, som han sjelf i sin regerings namn gjort det, tillbakavisa den misstanken, att detsamma vill bryta freden. Om det k. preusviska kabinettat så förfore, skulle det återställa det allmänna förtroendet till fredens upprätthållande inom Tysklanad, hollket aldrig bort rubbas. Å denna note har Preussen svarat, att det fäster afseende vid den österrikiska törklaringen och att Preussen icke heller tänker att för sin del angripa Österrike. Men derjemte hänvisar det på de österrikiska rust ningarne och förklarar, att det ingenting kan ändra i afseende på sina militära åtgärder, förrän det bar säkra garantier för att freden ej skall störas. Sådan ar krigstrågans ågonblickliga diplomatiska ställning, hvilken, oaktadt handelsveridon åter började draga andan och hängiva Sig år vissa förhoppningar, likväl mera ar ett ytans skanspel. Bakom dessa notvexpågå rustoingarne. Den preussiska 26itung säger, att en väpnad konflikt mellan de håda tyska stormakterna på grund t Preussens egendomliga ställning numera endast är en tidsfråga. I Österrike återigen nar sedun osvonstående noters utvexlande re-oringen utfärdat ett törbud mot utförseln af kä-tar, och samtidigt dermed heter det, att elttygmastaren Benellek nu erhållit äfven på papperet sin utnämning till öfverbefälhafvare sver armåerna i nordvest och älven redan inländeaetill Wien från Verona, tör att öfveriga detta betal. Till hans underbefälhafvare tver de olika armdkärerna äro utnämnda ereahartig Ernst, Ramming, Gablenz, Clam-Gallas ch Harinug. Under tiden vänder inom Preussen den Umanna meningen sig atgjordt mot kriget, nen det lär väl regimen Bismarck ej synnergen mycket bekymra sig om, lika litet som nan kan af det prenssiska tolket vänta, att let skall veta att med tillräcklig kraft geomdritva sin önskan och vilja. En prensTren isk tidn. säger dock: Osterriska regeringen vekes uppriktigt önska freden, det preussika tolket säkerligen ätven, och dertör skall reussiska regeringen ej ensam i hela verlen vilja tasthålla vid en krigisk politik-. len, som sagdt, det lär väl hjelpa föga. Från Danmark skritves, att till Fyen anindt preussiska hästhandlare, hvilka skola ir preussiska regeringens räkning uppköpa ea 3,000 hästar. Äfven i Jutland låter preuska regeringen uppköpa ett betydligt antal ästar för trossen och artilleriet. De uppåpta hästarne skickas oförtöfvadt söderut. t den ifver, hvarmed dessa försåndningar odrifvas vill man sluta till r tföraståanda —